|
Stäppartade torrängar är en speciell typ av hed som
förekommer på kalkrika marker där jordskiktet är
något så när välutvecklat. Marken har
högt pH, det vill säga att jorden är basisk.
Typiska växter är
ängshavre (Helictotrichon pratense),
blodnäva (Geranium sanguineum),
kungsmynta (Origanum vulgare),
backsmörblomma (Ranunculus polyanthemos),
backsmultron (Fragaria viridis),
brudbröd (Filipendula vulgaris),
backklöver (Trifolium montanum)
och
flentimotej (Phleum phleoides).
Vanliga arter som förekommer i många andra typer av torrmarksvegetation på
sandigt underlag är till exempel
backtimjan (Thymus serpyllum),
fältmalört (Artemisia campestris)
och
gulmåra (Galium verum).
Ett antal sällsynta arter med begränsad utbredning är
också knutna till de stäppartade torrängarna. Hit hör bland annat
ullranunkel (Ranunculus illyricus),
tovsippa (Anemone sylvestris),
våradonis (Adonis vernalis),
praktbrunört (Prunella grandiflora),
fältvedel (Oxytropis campestris),
fjädergräs (Stipa pennata),
trollsmultron (Potentilla rupestris)
och
drakblomma (Dracocephalum ruyschiana).
På Öland och Gotland, samt på kalkplatåerna i
Västergötland, övergår de stäppartade
torrängarna i så kallat alvar där
jordtäcket tunnar ut och de flacka kalkhällarna går
i dagen.
I Skåne finns så kallad sandstäpp som domineras av gräsen
tofsäxing (Koeleria glauca),
sandsvingel (Festuca polesica),
vårtåtel (Aira praecox)
och
sandtimotej (Phleum arenarium).
Andra arter som förekommer i denna vegetationstyp är
sandnejlika (Dianthus arenarius),
stor sandlilja (Anthericum liliago),
liten sandlilja (A. ramosum) och
sandvedel (Astragalus arenarius).
|
I Riksmuseets samlingar
Översikt över
växtsamhällen
Innehållsförteckning
|
