SandstränderHavsstränder | |
I sänkor bakom dynerna är buskar och ris som krypvide (Salix repens) och kråkbär (Empetrum nigrum) ofta vanliga, liksom sandstarr (Carex arenaria) och borsttåtel (Corynephorus canescens). På sandryggarna förekommer ofta arter som flockfibbla (Hieracium umbellatum), blåmunkar (Jasione montana) och styvmorsviol (Viola tricolor). På mer exponerade ställen övergår sandstranden i klippor och stenstränder. |
"Flygsanden hejdas mot de yttersta ruggarna av
saltarv och
strandråg, bygger upp
en spång mot hindret, strilar över
och lägger sig till ro i en driva på läsidan. De djupa fotstegen
fylls igen på en minut, 'drivorna byta beständigt form' - bortom dynernas
krön, där flygsanden piskar i ansiktet som en ökenstorm, lyser i solen ett
nymodelerat landskap, ett Sahara i smått med vattrade sandberg, skarpa revlar
och mjukt formade dälder. Bara på denna enda stormdag transporterar vinden
hundratals hästlass av fin sand över dynernas borstiga ryggar.
En del av sanden tar fäste där mellan
strandrågens och
marhalmens
strån, men det härdiga gräset blir aldrig ohjälpligt
översandat, det växer vidare uppåt och hela dynen är
genomdragen av dess sega rottrådar."
Ur Den svenska södern av Carl Fries (1963)
|
© Naturhistoriska riksmuseet 1996
http://linnaeus.nrm.se/flora/veg/sand.html
Senaste uppdatering: 12 juni 2008
Ansvarig för denna sida:
Arne Anderberg