Ruderatmarker

Kulturmarker

Ruderatmark Där människor vistas och verkar uppstår olika typer av miljöer med öppen jord där konkurrenssvaga arter kan påträffas. Ruderatmarkerna, eller skräpmark som de också kallas är ofta tillfälliga miljöer som försvinner när markanvändningen ändras. Det kan röra sig om upplag av schaktmassor, jordhögar, eller områden i hamnar och kring industrier och byggplatser. Alla arter som betecknas som ogräs påträffas på ruderatmarker, men också en lång rad arter som är tillfälliga inkomlingar i vårt land.

Ruderatmark

Växter som är typiska inslag i skräpmarkernas flora är bland annat amaranter (Amaranthus), sötväpplingar (Melilotus), krassingar (Lepidium), nattskattor (Solanum) och mållor (Chenopodium). Vidare arter som ambrosior (Ambrosia), solrosor (Helianthus) och olika exotiska gräs (Poaceae) som kanariegräs (Phalaris canariensis), hirsar (Panicum), kavelhirsar (Setaria) och hönshirsar (Echinochloa).
Ruderatmark Platser där rötslam från reningsverk har lagts upp brukar kännetecknas av stora mängder tomatplantor (Lycopersicon esculentum), vars frön kommer via avloppsvattnet. Detsamma gäller lyktörter (Physalis) av vilka ett par arter brukar kunna påträffas.

Ruderatmark På ruderatmarker kan också en lång rad förvildade trädgårdsväxter och andra exotiska inslag påträffas, men dessa blir vanligen inte långlivade. Till och med fikon (Ficus carica) och dadelpalm (Phoenix dactylifera) har vid enstaka tillfällen blivit funna på skräpmark i Sverige.

I Riksmuseets samlingar

Översikt över växtsamhällen

Innehållsförteckning

© Naturhistoriska riksmuseet 1996

http://linnaeus.nrm.se/flora/veg/ruderat.html
Senaste uppdatering: 23 februari 2010
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg