Rikkärr

Myrserien

Rikkärr är vanligast på kemiskt basiska marker, till exempel i kalkområden. De får liksom fattigkärren sin näring från grundvattnet men har vanligen ett rikare vattenflöde än dessa. Ofta utbildas rikkärr på platser med rinnande källvatten.
Många arter som saknas i fattigkärren är typiska för rikkärren, till exempel olika orkidéer (Orchidaceae) som ängsnycklar (Dactylorhiza incarnata) och skogsnycklar (D. maculata ssp. fuchsii), och arter som slåtterblomma (Parnassia palustris) och tätört (Pinguicula vulgaris). Dessutom är ett antal arter av halvgräs (Cyperaceae) typiska för rikkärren, till exempel bunkestarr (Carex elata), ängsstarr (C. hostiana), hårstarr (C. capillaris), gräsull (Eriophorum latifolium), snip (Trichophorum alpinum) och tagelsäv (Eleocharis quinqueflorus).
Flera arter är gemensamma för rikkärr och fattigkärr, till exempel vattenklöver (Menyanthes trifoliata), kärrviol (Viola palustris), vattenmåra (Galium palustre), kärrsilja (Peucedanum palustre), ängsull (Eriophorum angustifolium), flaskstarr (Carex rostrata), trådstarr (C. lasiocarpa) och hirsstarr (C. panicea).

Kärr med mycket hög kalkhalt i vattnet har ofta en speciell flora och brukar betecknas som extremrikkärr.

I Riksmuseets samlingar

Översikt över växtsamhällen

Innehållsförteckning

© Naturhistoriska riksmuseet 1996

http://linnaeus.nrm.se/flora/veg/rikkarr.html
Senaste uppdatering: 20 november 1998
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg