Näringsfattiga sjöar - Oligotrofa sjöar

Sötvattensvegetation

Näringsfattiga (oligotrofa) sjöar finns vanligen i norra och mellersta Sveriges mer höglänta områden, ofta över den så kallade högsta kustlinjen. De ligger vanligen på sandig mark i trakter utan intensivt jordbruk och är mer artfattiga än näringsrika sjöar. Karaktäristiskt för näringsfattiga sjöar är strändernas mycket glesa bestånd av vass (Phragmites australis) med inslag av säv (Schoenoplectus lacustris) och sjöfräken (Equisetum fluviatile).

Floran i de näringsfattiga sjöarna kännetecknas också av förekomsten av ett antal rosettformiga arter som lever på bottnarna och som kräver klart vatten för att kunna överleva. Hit hör de båda arterna av braxengräs (Isoëtes), strandpryl (Plantago uniflora), notblomster (Lobelia dortmanna), sylört (Subularia aquatica) och strandranunkel (Ranunculus reptans). Bland vattenväxterna förekommer näckrosväxter (Nymphaeaceae), hårslinga (Myriophyllum alterniflorum), gräsnate (Potamogeton gramineus) och nålsäv (Eleocharis acicularis).

Den sällsynta och oansenliga vattenormbunken klotgräs (Pilularia globulifera) växer på tidvis översvämmade stränder vid näringsfattiga sjöar. I denna miljö kan även slamkrypor (Elatine) påträffas, liksom ävjebrodd (Limosella aquatica).

En speciell typ av oligotrofa sjöar utgörs av de så kallade dystrofa myrgölarna i vilka vattnet i regel är brunt av humus och floran vanligen mycket artfattig.

I Riksmuseets samlingar

Översikt över växtsamhällen

Innehållsförteckning

© Naturhistoriska riksmuseet 1996

http://linnaeus.nrm.se/flora/veg/oligo.html
Senaste uppdatering: 18 januari 1999
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg