Vattenvegetation på mjukbottnar

Havsstränder

Vid havsstränder med liten exponering för vågor samlas mjuka sediment vilka med tiden ger upphov till så kallade mjukbottnar. Det är här man finner den övervägande delen av de vattenväxter som förekommer i salt och bräckt vatten. Vid stränder som exponeras för vågor sköljs de finare sedimenten bort och endast större stenar blir kvar. I denna miljö dominerar olika alger medan inslaget av högre växter är litet.
Gemensamt för all undervattensvegetation är att den är beroende av solljus och högre växter kan endast undantagsvis leva på större djup än tio meter.

Vid västkusten är vattnets salthalt förhållandevis hög och inslaget av högre växter litet. Viktigast är bandtång (Zostera marina) som bildar vidsträckta undervattensängar ända ner till omkring tio meters djup. Dessa är viktiga för djurlivet på mjukbottnarna. De flesta arterna har långa stjälkslingor som sträcker sig från bottnen upp mot solljuset vid ytan, som skruvnating (Ruppia cirrhosa), hårnating (R. maritima), borstnate (Potamogeton pectinatus) och ålnate (P. perfoliatus). På grunt vatten växer även mer lågväxta arter, till exempel hårsärv (Zannichellia palustris).

Vid Östersjökusten sjunker salthalten i vattnet gradvis mot norr och vattenvegetationen är artrikare än vid västkusten. Arter som bandtång (Zostera marina) och skruvnating (Ruppia cirrhosa) förekommer upp till Gävlebukten, hårnating (Ruppia maritima) längre norrut i Bottenviken. En hel rad arter tillkommer, som saknas eller är ovanliga på västkusten, hit hör havsnajas (Najas marina), vitstjälksmöja (Ranunculus peltatus ssp. baudotii) och axslinga (Myriophyllum spicatum), samt olika natar (Potamogeton) som slidnate (Potamogeton vaginatus), trådnate (P. filiformis) och ålnate (P. perfoliatus).
På de grundaste ställena växer ofta hårsärv (Zannichellia palustris) samt den oansenliga arten dvärgsäv (Eleocharis parvula). I vatten på mjukbottnar växer också en rad arter som syns ovanför vattenytan, bland annat blåsäv (Schoenoplectus tabernaemontani), havssäv (Bolboschoenus maritimus) och vass (Phragmites australis). I skyddade vikar finner man ofta strandängsvegetation som växer ända ut i vattnet. En art, bunge (Samolus valerandi), växer påfallande ofta ute i vattnet.

I Riksmuseets samlingar

Översikt över växtsamhällen

Innehållsförteckning