Ljunghedar

Hedserien

Ljunghed vid kusten Ljunghedar återfinns vanligen i västra Sverige på sandiga och grusiga marker med lågt näringsinnehåll. I äldre tid nyttjades ljunghedarna som betesmark och de brändes regelbundet för att ljungplantorna skulle skjuta nya unga skott och för att askan från de brända växterna skulle ge näring åt den magra marken. Bruket att bränna ljungen och att låta djuren beta den var den förutsättning som skapade vegetationstypen. Förr var ljungheden ett typiskt inslag i det sydvästsvenska landskapet, men idag finns inte många hävdade ljunghedar kvar.

Mästocka 
ljunghed i Halland Den typiska ljungheden är artfattig och hyser, förutom ljung (Calluna vulgaris), mest allmänna arter som kruståtel (Deschampsia flexuosa), lingon (Vaccinium vitis-idaea), blåbär (Vaccinium myrtillus), pillerstarr (Carex pilulifera), blodrot (Potentilla erecta), stenmåra (Galium saxatile) och stagg (Nardus stricta). Exklusivare arter är till exempel slåttergubbe (Arnica montana) och hårginst (Genista pilosa).

Det finns även ett par, nu mycket sällsynta, arter som är beroende av hävdade ljunghedar för sin fortlevnad. Dessa är nu i stort sett försvunna ur den svenska floran. Till denna kategori hör bland annat ljungögontröst (Euphrasia micrantha), nålginst (Genista anglica) och tysk ginst (Genista germanica).

I Riksmuseets samlingar

Översikt över växtsamhällen

Innehållsförteckning

© Naturhistoriska riksmuseet 1996

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/veg/ljung.html
Senaste uppdatering: 12 juni 2008
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg