|
Steniga havsstränder har en annan flora än
sandstränder. De finare sedimenten är vanligen
bortspolade av havet men under stenarna finns ett tämligen väldränerat
jordlager. Arter som
strandaster (Tripolium vulgare),
strandkål (Crambe maritima),
strandglim (Silene uniflora),
trift (Armeria maritima),
gulkämpar (Plantago maritima)
och
enar (Juniperus communis)
ger stenstranden en speciell karaktär. Sällsynta arter som
ostronört (Mertensia maritima)
och
strandvallmo (Glaucium flavum)
växer på västkusten i denna miljö.
I klippskrevor påträffas
strandloka (Ligusticum scoticum),
kustbaldersbrå (Tripleurospermum
maritimum) och skörbjuggsörter
(Cochlearia).
På steniga stränder längs Östersjön tillkommer
karaktärsarter som
havtorn (Hippophaë rhamnoides),
vejde (Isatis tinctoria),
strandveronika (Veronica longifolia),
klapperstarr (Carex glareosa)
och
gultåtel (Deschampsia bottnica).
Ett par arter med mer begränsad utbredning är
klibbglim (Silene viscosa)
som växer på fågelgödslade skärgårdsöar, samt
strandtrav (Cardaminopsis petraea)
som endast förekommer på klippor vid Ångermanlandskusten.
|
I
Riksmuseets samlingar
Översikt över
växtsamhällen
Innehållsförteckning
"Mellan klapperstensblocken ligger tången uppkastad i
strängar, nederst brungul och färsk, längre upp djupröd och torkad.
Bandtången
ligger hopad i torra pappersgrå bäddar, som frasar under fötterna.
Tången multnar till fet jord mellan stenarna, och här i den
saltmättade gränszonen mot havet blommar kustens vilda örtagård.
Det är ett märkligt växtsamhälle detta, vars alla medlemmar är
särskilt tillpassade att leva här, strandbor, som tål hav och salt vatten
och därför äger en obestridd markstrimma på denna gräns.
Mållorna
vågar sig nästan ända ner till vattnet, tätt följda av
strandrågen,
det blågröna jättegräset. Så kommer
sutten,
en Plantago nära släkt med vårt vanliga
groblad,
skörbjuggsörten,
som gamla tiders sjöfarare brukade söka stranden till bot
för skörbjugg, och en särskild strandform av den gulblommiga
fettisteln.
Det är förtrupperna, och bakom dem står ädlingarna i
denna örtagård,
strandtarald,
marviol,
strandaster
och de ståtligaste av dem alla
strandkålen
med blågröna glansiga kålblad och
havssträttan,
Angelica, den stora umbellaten, med bollformiga blomställningar."
Ur Den svenska södern av Carl Fries (1963)
|
