Gårdar

Kulturmarker

Lagårdsbacke med bolmört Vid gårdar förekommer ett stort antal arter som är mer eller mindre bundna till en kväverik miljö, och som åtminstone förr fanns vid ladugårdar och gödselstackar. Idag är gårdsfloran fattigare och domineras av arter som groblad (Plantago major), vitplister (Lamium album), trampört (Polygonum aviculare), dån (Galeopsis), molkar (Sonchus), gråbo (Artemisia vulgaris), gatkamomill (Matricaria matricarioides), åkertistel (Cirsium arvense), krustistel (Carduus crispus) och brännässla (Urtica dioica) som ibland parasiteras av nässelsnärja (Cuscuta europaea).

Brännässlor vid lagård Flera av de gamla gårdsväxterna har blivit allt sällsyntare och ett par arter som förr var vanliga är numera nästan helt försvunna ur den svenska floran, till exempel kattmynta (Nepeta cataria), kransborre (Marrubium vulgare) och bymålla (Chenopodium urbicum).
Vid de extremt kväverika gödselstackarna växer olika mållor som vägmålla (Atriplex patula), svinmålla (Chenopodium album), blåmålla (C. glaucum), rödmålla (C. rubrum), samt grått saltgräs (Puccinellia distans). Kring ladugårdar uppträder också arter som paddfot (Asperugo procumbens), vit kattost (Malva pusilla), skär kattost (M. neglecta), ulltistel (Onopordon acanthium) samt de giftiga arterna bolmört (Hyoscyamus niger), odört (Conium maculatum) och vildpersilja (Aethusa cynapium).
Ett par av gårdsväxterna odlades ursprungligen som medicinalväxter, till exempel kirskål (Aegopodium podagraria), pestskråp (Petasites hybridus), lungrot (Chenopodium bonus-henricus), hjärtstilla (Leonurus cardiaca) och kransborre (Marrubium vulgare).

I Riksmuseets samlingar

Översikt över växtsamhällen

Innehållsförteckning

© Naturhistoriska riksmuseet 1996

http://linnaeus.nrm.se/flora/veg/farm.html
Senaste uppdatering: 12 juni 2008
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg