|
Extremrikkärr kallas sådana rikkärr där vattnets halt av
mineralämnen, särskilt kalk är mycket hög, de
utbildas endast i kalkrika områden, till exempel
på Öland och Gotland, i Skåne, Uppland, Östergötland och
Jämtland. Det är inte ovanligt att den höga halten av kalk gör att det bildas
nästan vegetationsfria ytor av kalkbleke i vilken så kallad kalktuff fälls ut.
Floran i dessa kärr är vanligen artrik och hyser ett stort antal sällsynta
arter.
I extremrikkärr växer arter som
axag (Schoenus ferrugineus),
knappag (S. nigricans),
ag (Cladium mariscus),
kärrlilja (Tofieldia calyculata)
och
majviva (Primula farinosa),
samt ett flertal sällsynta
orkidéer (Orchidaceae), som
gulyxne (Liparis loeselii),
luktsporre (Gymnadenia odoratissima),
kärrnycklar (Orchis palustris),
flugblomster (Ophrys insectifera)
och
kärrknipprot (Epipactis palustris).
Starrarten näbbstarr
(Carex lepidocarpa) hör också till extremrikkärrens flora.
Fjällväxter som
svarthö (Bartsia alpina) och
fjälltätört (Pinguicula alpina) kan
förekomma som relikter i sydsvenska kalkkärr, den förra i Östergötland och på
Gotland, den senare endast på Gotland. Andra nordliga arter som växer i kalkkärr i
södra Sverige är
dvärglummer (Selaginella selaginoides),
smalfräken (Equisetum variegatum),
kung Karls spira (Pedicularis sceptrum-carolinum)
och
blekvide (Salix hastata).
|
I Riksmuseets samlingar
Översikt över
växtsamhällen
Innehållsförteckning
|
