Extremrikkärr

Myrserien

Extremrikkärr Extremrikkärr kallas sådana rikkärr där vattnets halt av mineralämnen, särskilt kalk är mycket hög, de utbildas endast i kalkrika områden, till exempel på Öland och Gotland, i Skåne, Uppland, Östergötland och Jämtland. Det är inte ovanligt att den höga halten av kalk gör att det bildas nästan vegetationsfria ytor av kalkbleke i vilken så kallad kalktuff fälls ut. Floran i dessa kärr är vanligen artrik och hyser ett stort antal sällsynta arter.
I extremrikkärr växer arter som axag (Schoenus ferrugineus), knappag (S. nigricans), ag (Cladium mariscus), kärrlilja (Tofieldia calyculata) och majviva (Primula farinosa), samt ett flertal sällsynta orkidéer (Orchidaceae), som gulyxne (Liparis loeselii), luktsporre (Gymnadenia odoratissima), kärrnycklar (Orchis palustris), flugblomster (Ophrys insectifera) och kärrknipprot (Epipactis palustris). Starrarten näbbstarr (Carex lepidocarpa) hör också till extremrikkärrens flora.
Fjällväxter som svarthö (Bartsia alpina) och fjälltätört (Pinguicula alpina) kan förekomma som relikter i sydsvenska kalkkärr, den förra i Östergötland och på Gotland, den senare endast på Gotland. Andra nordliga arter som växer i kalkkärr i södra Sverige är dvärglummer (Selaginella selaginoides), smalfräken (Equisetum variegatum), kung Karls spira (Pedicularis sceptrum-carolinum) och blekvide (Salix hastata).

I Riksmuseets samlingar

Översikt över växtsamhällen

Innehållsförteckning

© Naturhistoriska riksmuseet 1996

http://linnaeus.nrm.se/flora/veg/extrem.html
Senaste uppdatering: 8 juli 2008
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg