|
Näringsrika (eutrofa) sjöar finns vanligen i södra och
mellersta Sveriges slättområden. De ligger ofta på
lerjordar i trakter med intensivt jordbruk och de är artrikare
än näringsfattiga sjöar.
Det mest karaktäristiska för de näringsrika sjöarna
är de kraftiga bestånden av
vass (Phragmites australis)
som växer längs stränderna, och i vassbältena finns också
ofta inslag av
jättegröe (Glyceria maxima).
Om sjön omges av öppna våtmarker är stora rundade buskage av
gråvide (Salix cinerea)
typiska.
Innanför de stora vassarna finner man vanligen ett antal storväxta
örter som
bredkaveldun (Typha latifolia),
vattenskräppa (Rumex hydrolapathum),
hästskräppa (R. aquaticus),
vattenmärke (Sium latifolium),
sprängört (Cicuta virosa),
sjöranunkel (Ranunculus lingua),
stor igelknopp (Sparganium erectum),
svärdslilja (Iris pseudacorus),
blomvass (Butomus umbellatus) och
vattenstäkra (Oenanthe aquatica).
På betade stränder brukar en så kallad blåzon utbildas innanför
vassbältet genom boskapens bete och tramp. Strandvegetationen domineras ofta av
jättestarr (Carex riparia),
vasstarr (C. acuta),
bunkestarr (C. elata)
och grenrör (Calamagrostis canescens).
Vid alla typer av sjöar i södra och mellersta Sverige är
klibbal (Alnus glutinosa)
ett typiskt inslag längs stränderna.
På och under vattenytan kan man hitta arter som
dyblad (Hydrocharis morsus-ranae),
vattenaloe (Stratiotes aloides),
samt flera arter av
natar (Potamogeton),
andmatsväxter (Lemnaceae) och
vattenpester (Elodea),
utanför vassbältet kan man hitta stora bestånd av
gul näckros (Nuphar luteum).
|
I Riksmuseets samlingar
Översikt över växtsamhällen
Innehållsförteckning
|
