Ängsgranskogar

Ängsserien

På näringsrik, mullrik jord kan granskogar ha en påfallande örtrik undervegetation som ger skogen en annan prägel än de magrare hedgranskogarna som domineras av saftfattiga gräs och olika ris. Vanligen är ängsgranskogarna igenvuxna hagmarker och lövängar där hävden upphört. Detta visar sig bland annat genom att man finner inblandning av en del lövträd som hassel (Corylus avellana) och lind (Tilia cordata).
Ängsgranskogar är vanligast på kalkrik mark och hyser en lång rad arter som annars påträffas i lövskogar och lundar. Till karaktärsväxterna i ängsgranskogarna hör bland annat blåsippa (Hepatica nobilis), vårärt (Lathyrus vernus), lungört (Pulmonaria obscura), trolldruva (Actaea spicata), underviol (Viola mirabilis), vätteros (Lathraea squamaria) och sårläka (Sanicula europaea), samt gräset hässlebrodd (Milium effusum). På kalkrika marker kan orkidéer som nästrot (Neottia nidus-avis) och guckusko (Cypripedium calceolus) påträffas, liksom de sällsynta bredbladiga gräsen skogssvingel (Festuca altissima) och skogskorn (Hordelymus europaeus).

I norra Sveriges ängsgranskogar påträffas ofta de arter som annars finns i fjällens ängsbjörkskogar, till exempel torta (Cicerbita alpina), nordisk stormhatt (Aconitum lycoctonum) och vitsippsranunkel (Ranunculus platanifolius).

Tallskogar med rik örtflora förekommer nästan uteslutande på Gotland. I dessa finner man bland annat arter som blodnäva (Geranium sanguineum) och gotlandsmåra (Galium rotundifolium).

I Riksmuseets samlingar

Översikt över växtsamhällen

Innehållsförteckning

© Naturhistoriska riksmuseet 1998

http://linnaeus.nrm.se/flora/veg/angbarr.html
Senaste uppdatering: 23 juni 2008
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg