Alvar, eller alvarsmark, är en speciell typ av landskap som endast
finns på Öland och Gotland samt på kalkplatåerna i
Västergötland. Alvar utbildas på flacka kalkhällmarker med
tunnt jordlager. Marken har dålig avrinning vilket ofta leder
till att det tidvis bildas översvämmade områden, så kallade
vätar. Ingenstans i världen finns ett större sammanhängande
alvar än på Öland, det "Stora alvaret", ett
skoglöst landskap som domineras av enbuskar
(Juniperus communis) och
tok (Potentilla fruticosa).
Växtligheten är mycket speciell på alvaren och flera arter som
växer där har sin huvudutbredning i sydöstra Europa, som ullranunkel (Ranunculus illyricus)
och
dvärgkämpar (Plantago tenuiflora).
Karaktäristiska för alvaren är även olika malörter (Artemisia), speciellt
fältmalört (A. campestris),
stenmalört (A. rupestris)
och
alvarmalört (A. oelandica).
Arter som fårsvingel (Festuca ovina),
ängshavre (Helictotrichon pratense)
och
vit fetknopp (Sedum album)
är vanliga i markskiktet.
Vid vätarna dominerar
älväxing (Sesleria uliginosa)
och där finner man vanligen även
majviva (Primula farinosa),
lökgamander (Teucrium scordium)
och ett antal starrarter, till exempel
hårstarr (Carex capillaris)
och
ängsstarr (C. hostiana).
På alvarsmark påträffas även ett par arter som vanligen
förknippas med fjällen, nämligen
fjällgröe (Poa alpina)
och på Öland också
fjällnejlika (Lychnis alpina).
Det som är mest intressant är emellertid den långa rad arter som i
Sverige har sin enda förekomst på de öländska eller
gotländska alvaren. Till dessa hör
praktbrunört (Prunella grandiflora),
bergskrabba (Globularia vulgaris),
fältvedel (Oxytropis campestris),
gullborste (Linosyris vulgare), våradonis (Adonis vernalis)
och det lilla gräset
alvarkösa (Apera interrupta).
Arter som i Sverige endast finns på de öländska alvaren är bland annat
ölandssolvända (Helianthemum oelandicum),
ullranunkel (Ranunculus illyricus),
alvarmalört (Artemisia oelandica)
och den oansenliga arten
dvärgkämpar (Plantago tenuiflora).
De gotländska alvaren är mindre till ytan och är oftast
insprängda i tallskogen. Många av arterna som är typiska för de
öländska alvaren saknas, men i gengäld finns till exempel
gotlandssolvända (Fumana procumbens)
och
kalknarv (Arenaria gothica). Den senare förekommer också på de västgötska alvaren på Kinnekulle, där saknas dock de flesta växtgeografiskt intressanta kärlväxterna som
växer på Öland och Gotland.
|
I Riksmuseets
samlingar
Översikt över växtsamhällen
Innehållsförteckning
"Detta är alvarets levande årstid, stäppens korta
blomningstid. Nu lyser orkidéerna,
Sankte Pers nycklar,
göknycklar,
Adam och Eva, blossande
purpurröda, gulvita, laxröda.
Ölands solvända
har stänkt sitt guldregn över den vida heden. Det gnistrar av små
solfärgade blommor. Där hällen går i dagen mellan grästuvor
och mosskuddar upptäcker vi en främmande ört, aldrig skådad
på det svenska fastlandet. Den har nyss öppnat sina första
blommor; de är ljust, vackert blå - i en ovanlig ton som ligger
nära ultramarin. Örtens namn är
bergskrabba...
...Vore sommaren mera framskriden, skulle vi snart få se den rosenröda
fjällnejlikan,
som är hemma på fjällheden, och den gulblommiga
fältkloärten, som
tillhör Sibirien och är sällsynt i Europa.
Litet varstans i tuviga sänkor växer en hel mängd låga,
grågröna buskar. Nu på våren märker man dem knappt,
men fram i juni slår de ut sina första guldgula blommor, och deras
blomning varar sedan ända till hösten. Den lilla busken har ett underligt
namn, den kallas
tok."
Ur De stora öarna i Östersjön av Carl Fries (1964)
|
