Alvar

Stäppserien

Öländskt alvar

Alvar, eller alvarsmark, är en speciell typ av landskap som endast finns på Öland och Gotland samt på kalkplatåerna i Västergötland. Alvar utbildas på flacka kalkhällmarker med tunnt jordlager. Marken har dålig avrinning vilket ofta leder till att det tidvis bildas översvämmade områden, så kallade vätar. Ingenstans i världen finns ett större sammanhängande alvar än på Öland, det "Stora alvaret", ett skoglöst landskap som domineras av enbuskar (Juniperus communis) och Öländskt alvar tok (Potentilla fruticosa).
Växtligheten är mycket speciell på alvaren och flera arter som växer där har sin huvudutbredning i sydöstra Europa, som ullranunkel (Ranunculus illyricus) och dvärgkämpar (Plantago tenuiflora).
Karaktäristiska för alvaren är även olika malörter (Artemisia), speciellt fältmalört (A. campestris), stenmalört (A. rupestris) och Öländskt alvar alvarmalört (A. oelandica). Arter som fårsvingel (Festuca ovina), ängshavre (Helictotrichon pratense) och vit fetknopp (Sedum album) är vanliga i markskiktet.
Vid vätarna dominerar älväxing (Sesleria uliginosa) och där finner man vanligen även majviva (Primula farinosa), lökgamander (Teucrium scordium) och ett antal starrarter, till exempel hårstarr (Carex capillaris) och Öländskt alvar ängsstarr (C. hostiana).
På alvarsmark påträffas även ett par arter som vanligen förknippas med fjällen, nämligen fjällgröe (Poa alpina) och på Öland också fjällnejlika (Lychnis alpina).
Det som är mest intressant är emellertid den långa rad arter som i Sverige har sin enda förekomst på de öländska eller gotländska alvaren. Till dessa hör praktbrunört (Prunella grandiflora), bergskrabba (Globularia vulgaris), fältvedel (Oxytropis campestris), gullborste (Linosyris vulgare), våradonis (Adonis vernalis) och det lilla gräset alvarkösa (Apera interrupta).
Arter som i Sverige endast finns på de öländska alvaren är bland annat ölandssolvända (Helianthemum oelandicum), ullranunkel (Ranunculus illyricus), alvarmalört (Artemisia oelandica) och den oansenliga arten dvärgkämpar (Plantago tenuiflora).
De gotländska alvaren är mindre till ytan och är oftast insprängda i tallskogen. Många av arterna som är typiska för de öländska alvaren saknas, men i gengäld finns till exempel gotlandssolvända (Fumana procumbens) och kalknarv (Arenaria gothica). Den senare förekommer också på de västgötska alvaren på Kinnekulle, där saknas dock de flesta växtgeografiskt intressanta kärlväxterna som växer på Öland och Gotland.

I Riksmuseets samlingar

Översikt över växtsamhällen

Innehållsförteckning


"Detta är alvarets levande årstid, stäppens korta blomningstid. Nu lyser orkidéerna, Sankte Pers nycklar, göknycklar, Adam och Eva, blossande purpurröda, gulvita, laxröda. Ölands solvända har stänkt sitt guldregn över den vida heden. Det gnistrar av små solfärgade blommor. Där hällen går i dagen mellan grästuvor och mosskuddar upptäcker vi en främmande ört, aldrig skådad på det svenska fastlandet. Den har nyss öppnat sina första blommor; de är ljust, vackert blå - i en ovanlig ton som ligger nära ultramarin. Örtens namn är bergskrabba...
...Vore sommaren mera framskriden, skulle vi snart få se den rosenröda fjällnejlikan, som är hemma på fjällheden, och den gulblommiga fältkloärten, som tillhör Sibirien och är sällsynt i Europa.
Litet varstans i tuviga sänkor växer en hel mängd låga, grågröna buskar. Nu på våren märker man dem knappt, men fram i juni slår de ut sina första guldgula blommor, och deras blomning varar sedan ända till hösten. Den lilla busken har ett underligt namn, den kallas tok."

Ur De stora öarna i Östersjön av Carl Fries (1964)

© Naturhistoriska riksmuseet 1996

http://linnaeus.nrm.se/flora/veg/alvar.html
Senaste uppdatering: 14 mars 2004
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg