Polypodiaceae s. lat.Ormbunksväxter | |
|
Beskrivning. Fleråriga växter med underjordisk, kort och stamlik eller lång och krypande jordstam. Blad från jordstammen, som unga ihoprullade, senare utbredda, i regel upprepat flikiga i småblad och småflikar, sällan hela eller gaffelgrenade; vanligen ej övervintrande. Sporangiesamlingar på undersidan av de gröna bladen, eller sällan på särskilda, omvandlade sporangieblad; skyddade av hinnlikt svepefjäll (indusium), nakna, under smal hinnkant eller inrullad bladkant. Sporer likformiga. Övrigt. Den könliga generationen (gametofyten) är vanligen en centimeterbred mycket tunn grön hjärtformad hinna på vilken könsorganen sitter. Ormbunkarna är alla beroende av vatten för sin fortplantning och växer därför oftast i fuktiga och skuggiga miljöer. Familjen Polypodiaceae i vid bemärkelse omfattar flera hundra släkten
och tusentals arter. I Sverige finns 16 släkten och 35 arter.
Bland de vanligaste arterna i familjen kan nämnas
ekbräken (Gymnocarpium dryopteris),
majbräken (Athyrium filix-femina),
stensöta (Polypodium vulgare),
träjon (Dryopteris filix-mas)
och
örnbräken (Pteridium aquilinum).
Flera av arterna är dock mycket sällsynta, till exempel
glansbräken (Asplenium adiantum-nigrum),
hjorttunga (Asplenium scolopendrium),
mjältbräken (Asplenium ceterach),
ryssbräken (Diplazium sibiricum)
och
skuggbräken (Polystichum braunii). De utgör inte en naturlig grupp och delas därför ofta i flera mindre familjer, vars avgränsningar och inbördes släktskap är ofullständigt känd. De svenska släktena brukar numera fördelas på åtta mindre familjer: |
Släkten: |
© Naturhistoriska riksmuseet 1996
http://linnaeus.nrm.se/flora/orm/polypodia/welcome.html
Senaste uppdatering: 3 november 1998
Ansvarig för denna sida:
Arne Anderberg