Bergbräken

Oreopteris limbosperma (Bellardi ex All.) Holub

Vetenskapliga synonym: Dryopteris oreopteris (Ehrh.) Maxon, Lastrea oreopteris (Ehrh.) Bory, Thelypteris limbosperma (Bellardi ex All.) H. P. Fuchs, T. oreopteris (Ehrh.) Sloss.

Smørtelg Bjerg-Dunbregne Lemon-scented Fern Bergfarn

Bergbräken Beskrivning. Bergbräken är en storväxt, ofta beståndsbildande ormbunke med kort upprätt jordstam och en halv till en meter långa blad som sitter samlade i rosett. Bladen är ganska tunna, två gånger parflikiga, gulaktigt gröna, brett lansettlika och bredast omkring mitten. Småbladen har helbräddade eller grunt naggade småflikar och avtar i storlek mot det korta, fjälliga bladskaftet. Sporangiesamlingarna sitter i en rad i kanten av småflikarna, som unga är de täckta av mycket små, fransiga Bergbräken svepefjäll. Både bladen och bladskaften är ganska sköra och går lätt av. Typiskt är att bladen har små gula körtelprickar vilka avger en aromatisk citronartad doft vid beröring.
Bergbräken liknar i bladformen mest strutbräken (Matteuccia struthiopteris), men den senare saknar körtelprickar och har inte heller sporangiesamlingar på undersidan av bladen.

Fjäll på bladskaftet

Utbredning. Bergbräken är sällsynt och förekommer huvudsakligen i västra Sverige, från Skåne till Jämtland, men med stora utbredningsluckor. Arten växer i fuktiga skogar, bäckdalar, skogskärr, fukthedar och någon gång även i vägdiken. Sporangiesamlingar Första fynduppgift är från Hofverberget, Jämtland och publicerades 1820 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet limbosperma kommer av latinets limbus (kant) och sperma (frö) och betyder 'med sporangier i kanten'.

Familj: Polypodiaceae
Släkte: Oreopteris

Norden
Norra halvklotet

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser

© Naturhistoriska riksmuseet 1998

http://linnaeus.nrm.se/flora/orm/polypodia/oreop/oreolim.html
Senaste uppdatering: 24 juni 1998
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg