Ekbräken

Gymnocarpium dryopteris (L.) Newman

Vetenskapliga synonym: Dryopteris linnaeana C. Chr., Lastrea dryopteris (L.) Bory, Phegopteris dryopteris (L.) Fée, Thelypteris dryopteris (L.) Sloss.

Fugletelg Tredelt Egebregne Metsäimarre Þilaufungur Oak Fern Eichenfarn

Beskrivning. Ekbräken är en späd, matt ljusgrön ormbunke med triangulär bladskiva och svartgrönt bladskaft. Nedtill har bladskaftet ett par ljusbruna hinnlika fjäll, men det saknar körtelprickar, liksom bladet. Bladskivan är tre gånger delad i bladflikar, småblad och småflikar, den nedersta bladfliken är ungefär lika lång som bladet, och det nedersta småbladet är tydligt större än fjärde bladfliken.
Ekbräken har ett långt bladskaft och en kort triangulär bladskiva och liknar därigenom ingen annan ormbunke, utom kalkbräken (G. robertianum). Den senare har dock mer utdraget trekantig bladskiva som är klädd med små körtelprickar.

Utbredning. Ekbräken är vanlig i nästan hela landet. Den växer i stora bestånd på fuktig, gärna mullrik jord, till exempel vid bäckar, i lundar, barrskogar, fjällbjörkskogar och även på högfjället. Första fynduppgift publicerades i Rudbecks Catalogus plantarum från 1658 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet dryopteris kommer av grekiskans drys (ek) och pteris (ormbunke) och användes redan av Dioskorides om en växt som växte vid ekar (Quercus). Namnet används också som latinskt namn på släktet lundbräknar (Dryopteris).

Referenser