Träjon

Dryopteris filix-mas (L.) Schott

Vetenskapliga synonym: D. abbreviata auct.

Ormetelg Almindelig Mangeløv Kivikkoalvejuuri Stóriburkni Male-fern Wurmfarn

Träjon Beskrivning. Träjon är en kraftigt byggd ormbunke med kort tjock jordstam och ofta meterlånga, mörkgröna blad som sitter i rosett. Bladskivan är bredast nära mitten och har lansettlika småblad med grovsågade småflikar som inte är utdragna i smala spetsar. Nedre delen av bladskaftet är klätt med ljusa hinnlika fjäll. Sporangiesamlingarna är runda och täckta av ett runt svepefjäll, de blir med tiden svartbruna.
Träjon är en av de vanligaste ormbunkarna i vårt land och de stora, kraftigt byggda, rosettställda bladen är karaktäristiska. Sporangiesamlingar Den liknar strutbräken (Matteuccia struthiopteris), men den senare har blad som är bredast ovan mitten, sporangiesamlingar på speciella blad, samt bladskaft utan hinnlika fjäll. Träjon Träjon har också en viss likhet med majbräken (Athyrium filix-femina) som skiljs genom finflikigare bladflikar och sporangiesamlingar med smalt njurformade svepefjäll.

Utbredning. Träjon är allmän i nästan hela landet. Den växer i steniga skogar, på berg, åkerholmar och banvallar, ofta på torrare platser än de flesta andra ormbunksarter. Första fynduppgift publicerades i Rudbecks Catalogus plantarum från 1658, men arten är känd sedan medeltiden (Nordstedt 1920).

Användning. Träjon odlas ibland som prydnadsväxt. Den har också använts inom folkmedicinen eftersom dess jordstam ansågs vara verksam mot inälvsmask ('orm').

Träjon

Etymologi. Artnamnet filix-mas kommer av latinets filix (ormbunke) och mas (man) och betyder manlig ormbunke, vilket syftar på de grovt byggda bladen. Syftningen går igen i artens engelska namn 'Male-fern', vilket kan jämföras med namnet 'Lady-fern' på den mer sirliga arten majbräken (Athyrium filix-femina).

Familj: Polypodiaceae
Släkte: Dryopteris

Norden
Norra halvklotet
Bildgalleri

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser


"Roten har från äldsta tider warit berömd at döda maskar och äfwen sjelfwa Binnickemasken: Galenus och Dioscorides hafwa redan tilstyrkt at gifwa 4 qwintin deraf uti honungswatn emot Binnicke- och andre maskar: de senare Läkare hafwa tid efter annan nyttjat samma rot, men merendels i för liten satts, hwarigenom dess kraft och werkan blifwit ansedd som osäker; til desse hans Kongl. Franska Majestät behagade år 1775 inköpa af Fältskjären Nouffers Enka i Sweitz, Beskrifning på ett af henne i 20 år med fördel nyttjat medel mot Binnickemasken, som på Wår Allernådigste Konungs befallning strax derefter här i Swerige allmänt kunnigt gjordes."

Ur Anwisning til Wäxt-Rikets Kännedom av C. F. Hoffberg (1792)

© Naturhistoriska riksmuseet 1997

http://linnaeus.nrm.se/flora/orm/polypodia/dryop/dryofil.html
Senaste uppdatering: 1 juli 1998
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg