Granbräken

Dryopteris cristata (L.) A. Gray

Vasstelg Butfinnet Mangeløv Korpialvejuuri Crested Buckler-fern Kammfarn

Beskrivning. Granbräken är en medelstor, flerårig ormbunke med kort jordstam. Bladen sitter i fåbladiga rosetter och de är läderartade och vintergröna. Bladskaftet är ungefär hälften så långt som bladskivan och nedtill försett med spridda, bruna fjäll. Bladskivan är jämnbred och något glänsande. Småbladen är korta, breda och trekantiga med nästan helbräddade småflikar. De sporalstrande bladen är smalare, nästan upprätta och har mer horisontellt ställda småblad. Sporangiesamlingarna är ganska stora och något njurformade, de sitter i två rader på undersidan av småflikarna och täcks av ett rundat svepefjäll.
Granbräken skiljs från de övriga arterna i släktet lundbräknar (Dryopteris) genom sina läderartade, vintergröna blad som har korta, trekantiga småblad. Den kan bilda hybrider med skogsbräken (D. carthusiana).

Utbredning. Granbräken förekommer sparsamt i södra och mellersta Sverige. Den växer på fuktig, näringsrik mark, ofta på tuvor eller socklar av klibbal (Alnus glutinosa) i skogskärr och sumpiga skogar. Första fynduppgift publicerades 1745 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet cristata kommer av latinets crista (kam) och betyder kamlik.

Referenser