Ryssbräken

Diplazium sibiricum (Turcz. ex G. Kuntze) Kurata

Vetenskapliga synonym: Athyrium crenatum (Sommerf.) Rupr.

Russeburkne Russerbregne Myyränporras

Beskrivning. Ryssbräken är en ibland ganska storväxt ormbunke med krypande, grenig jordstam. Bladen växer enstaka från jordstammen, bladskaftet är långt, ungefär lika långt som bladskivan. Bladskivorna är brett triangulära och har triangulära småblad med tämligen parallellsidiga småflikar som har naggad eller trubbtandad kant. De nedersta småbladen är något vinkelställda. Sporangiesamlingarna är små och smala, med obetydliga svepefjäll.
Ryssbräken känns igen på de långskaftade bladen som växer enstaka från den krypande jordstammen, samt bladens parallellsidiga, naggat trubbtandade småflikar.

Utbredning. Ryssbräken är mycket sällsynt och växer i gamla, fuktiga och mullrika granskogar. I Sverige är ryssbräken endast känd från en plats i Lule Lappmark och en i Jämtland. Den räknas till en grupp av så kallade huldreväxter som förekommer på ett antal, ofta långt åtskilda, platser i det nordliga barrskogsområdet från Norge till Sibirien. Gemensamt är att de växer i frodiga, mullrika skogar, ofta raviner, bäckdalar och andra skyddade miljöer. Den spridda utbredningen tolkas ofta som rester av en förut sammanhängande utbredning. Första fynduppgift är från Kvickjokk i Lule Lappmark där den påträffades så sent som 1980. Fyndet publicerades av Birgit och Sten Dahlskog i uppsatsen Växtfynd i SW Lule Lappmark (Svensk Botanisk Tidskrift 74: 265-276). Först sjutton år senare påträffades arten på en ny lokal, denna gång av Mats Williamson och Torunn Jansson i Jämtland. Deras fynd publicerades 1997 i uppsatsen Ryssbräken, Diplazium sibiricum, funnen i Jämtland och något om dess förekomst på utpostlokaler (Svensk Botanisk Tidskrift 91: 77-81).

Etymologi. Artnamnet sibiricum betyder 'från Sibirien'.

Referenser