Finbräken

Cystopteris montana (Lam.) Desv.

Fjell-lok Bjerg-Bægerbregne Vuoriloikko Mountain Bladder-fern Berg-Blasenfarn

Finbräken Beskrivning. Finbräken är en lågväxt ormbunke med enstaka blad som växer från en krypande jordstam. Bladskaftet är tydligt längre än den triangulära, tvärställda bladskivan, som är mörkgrön och tre till fyra gånger parflikig med fint inskurna flikar som ger bladet ett skirt och spetslikt utseende. Småbladen är osymmetriska så till vida att de yttre småflikarna är betydligt större än de inre, den största Finbräken småfliken är lika stor som tredje småbladet.
Finbräken kan knappast förväxlas med de två andra svenska arterna i släktet finbräknar (Cystopteris) som båda har tuvade blad. Den liknar mest den mycket sällsynta arten sudetbräken (C. sudetica), som dock inte påträffats i Sverige. Den senare har kortare bladskaft och symmetriska småblad med mindre småflikar, av vilka den största är ungefär lika stor som sjunde eller åttonde småbladet.

Finbräken Utbredning. Finbräken är nordlig och förekommer från Dalarna till Torne Lappmark. Den växer på kalkrik mark, i fuktig granskog, bäckdalar och vid källor, men påträffas också på mullrik mark i fjälltrakterna. Första fynduppgift är från Virijaure i Lule Lappmark, vilket publicerades av Wahlenberg 1812 (Nordstedt 1920).

Finbräken Övrigt. Den snarlika arten sudetbräken (C. sudetica), som finns i Norge och som möjligen skulle kunna påträffas även i Sverige, är en så kallad huldreväxt som lever i skyddade lägen i täta fuktiga granskogar. En annan huldreväxt är ryssbräken (Diplazium sibiricum) som påträffades i Sverige så sent som 1980.

Etymologi. Artnamnet montana kommer av latinets mons (berg) och betyder 'växer i bergstrakter'.

Familj: Polypodiaceae
Släkte: Cystopteris

Norden
Norra halvklotet
Bildgalleri

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser

© Naturhistoriska riksmuseet 1998

http://linnaeus.nrm.se/flora/orm/polypodia/cysto/cystmon.html
Senaste uppdatering: 24 augusti 2011
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg