|
Beskrivning. Kambräken är en medelstor
ormbunke med grov, svartfjällig jordstam som i spetsen har flera
rosetter av enkelt parflikade blad av två slag. De
sterila bladen är vintergröna och
läderartade, och vanligen mer eller mindre utbredda på marken.
De fertila bladen är upprätta och smalflikiga med rader
av sammanflytande sporangiesamlingar längs mitten av bladflikarna, och
de vissnar ner efter det att sporerna har spridits.
Kambräken ser mycket speciell ut, men kan i vegetativt stadium vara
svår att få syn på. De enkelt parflikiga
bladen som är av två typer, sterila eller fertila, gör
att den inte kan förväxlas med någon annan
ormbunke.
Utbredning. Kambräken är ganska sällsynt, den
har en västlig utbredning som sträcker sig söderut till
Skåne. Arten växer på kalkfattig hedmark, vid basen av
klippor och i fuktig skogsmark.
Första fynduppgift är från Halland
och publicerades 1662 (Nordstedt 1920).
Användning. Kambräken odlas ibland som
stenpartiväxt.
Etymologi. Artnamnet spicant är ett
forngermanskt namn på en ormbunke. Namnet kambräken syftar på
att de fertila bladen är kamlikt inskurna.
|
Familj: Polypodiaceae
Släkte: Blechnum
Norden
Norra halvklotet
Fridlyst
Bildgalleri
I Riksmuseets
samlingar
Innehållsförteckning
Referenser
"Är enkelt parbladig. De fruktbärande stambladen smalare än
de öfrige, på bägge sidor inskurna liksom pinnar i en kamb."
Ur Utkast till en svensk flora av Samuel Liljeblad (1816)
|