Majbräken

Athyrium filix-femina (L.) Roth

Skogburkne Fjerbregne Soreahiirenporras, Hiirenporras Fjöllaufungur Lady-fern Wald-Frauenfarn

Beskrivning. Majbräken är en storväxt ormbunke med ljusgröna, upprepat parflikiga och ganska gracila blad. Den växer i tuvor från en kort, tjock jordstam och bladen blir nästan en meter långa. Bladskaftet är minst en fjärdedel av bladets längd och har hinnlika, ljusa fjäll. Småbladen är oskaftade, smalt lansettlika med flikiga småflikar. De smala sporangiesamlingarna är något böjda och sitter i en rad på var sida om småflikarnas mittnerv, unga sporangiesamlingar är täckta av ett smalt hinnlikt svepefjäll.
Den andra arten i släktet, fjällbräken (A. distentifolium), är mindre och har kortare bladskaft, något skaftade småblad, samt slutligen runda sporangiesamlingar utan svepefjäll. Majbräken liknar mest de större arterna i släktet lundbräknar (Dryopteris), särskilt lundbräken (D. dilatata), nordbräken (D. expansa) och träjon (D. filix-mas). Alla dessa arter har dock runda sporangiesamlingar med njurlika svepefjäll, samt bredare bladflikar.

Utbredning. Majbräken är vanlig och förekommer i hela landet, den växer på fuktig, näringsrik jord i skogar, bäckdalar och skogskärr. Första fynduppgift publicerades av Linder i Flora Wiksbergensis 1716 (Nordstedt 1920).

Användning. Majbräken odlas ibland som prydnadsväxt och flera olika namnsorter saluförs.

Etymologi. Artnamnet filix-femina kommer av latinets filix (ormbunke) och femina (kvinnlig). Namnet syftar på att den är sirligare än den snarlika arten träjon (Dryopteris filix-mas), med artepitetet filix-mas som betyder 'manlig ormbunke'.

Referenser

"Är allmän i skogar. Den röres af intet Kreatur, men at den derföre skulle wara skadelig eller giftig, som man i Norrige tror, lärer wara utan säker anledning. Til bränsle är den för fattigt folk brukbar, och til strö under Kreaturen likaledes."

Ur Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ av A. J. Retzius (1806)