Asplenium L.

Svartbräknar

Beskrivning. Små, fleråriga, tätt tuvade ormbunkar med kort jordstam. Blad enkla, gaffelgreniga eller parbladiga, kala eller sällan fjälliga, ofta vintergröna; bladflikar runda, triangulära eller saknas. Bladskaft utan hinnlika fjäll och utan led nedtill. Sporangiesamlingar långsträckta, täckta av smal hinnkant.
Kromosomtal: 2n=72, 144.

Övrigt. Släktet förs ibland till familjen svartbräkenväxter (Aspleniaceae).

Etymologi. Släktnamnet Asplenium kommer av latinets splen (mjälte) och syftar på att avkok på bladen i äldre tid använts mot besvär i lever och mjälte.

Släktet har världsvid utbredning och omkring 650 arter. I Sverige förekommer åtta arter, de vanligaste är svartbräken (A. trichomanes) och gaffelbräken (A. septentrionale). Två av arterna, hjorttunga (A. scolopendrium) och mjältbräken (A. ceterach), förs ibland till egna släkten och kallas då Phyllitis scolopendrium respektive Ceterach officinarum.
Flera andra arter ur släktet odlas som krukväxter, bland annat fågelbobräken (A. nidus-avis) och groddbräken (A. bulbiferum).

Arter:
brunbräken (A. adulterinum)
gaffelbräken (A. septentrionale)
glansbräken (A. adianthum-nigrum)
grönbräken (A. viride)
hjorttunga (A. scolopendrium)
mjältbräken (A. ceterach)
murruta (A. ruta-muraria)
svartbräken (A. trichomanes)

Bestämningsnyckel

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning