|
Beskrivning. Låsbräken är oftast
bara drygt en decimeter hög, men kan bli upp till tre decimeter hög.
Den har en oskaftad parflikig steril bladskiva
som är fäst vid mitten av växten. Bladflikarna är hela och så
breda att de vanligen överlappar. Den fertila delen, sporangiesamlingen,
är grenig.
Låsbräken kan bara förväxlas med andra
låsbräknar (Botrychium), till exempel
nordlåsbräken (B. boreale)
som dock har trekantig bladskiva med spetsigare bladflikar och ofta med en mittnerv
i varje, eller dvärglåsbräken
(B. simplex) hos vilken den sterila bladskivan sitter vid basen
av växten.
Utbredning. Låsbräken är ganska
vanlig i hela landet men är ofta svår att
få syn på. Den växer oftast i torra backar och hagar,
gärna betesmarker med lågväxt gräsvegetation.
Första fynduppgift publicerades på 1600-talet
(Nordstedt 1920).
Etymologi. Artnamnet lunaria kommer av latinets
luna (måne) och betyder månformig (Odhner 1963).
Enligt Lyttkens Svenska växtnamn (1904-1915) var låsbräken
förr förknippad med trolldom och vidskepelse, då den ansågs
kunna öppna lås och bojor om den insamlades på rätt sätt.
|
Familj: Ophioglossaceae
Släkte: Botrychium
Norden
Norra halvklotet
Bildgalleri
I Riksmuseets samlingar
Innehållsförteckning
Referenser
"Låsgräs. Wäxer i Skogar och Skogsängar. Är
icke känd för någon nytta i hushållningen. Fröredningens
något nära likhet med wissa slags nycklar, har utan twifwel gifwit anledning
til Swenska namnet."
Ur Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ av A. J. Retzius (1806)
|