Lopplummer

Huperzia selago (L.) Bernh. ex Schrank & Mart.

Vetenskapliga synonym: Lycopodium selago L.; Huperzia selago (L.) Bernh. ex Schrank & Mart. var. appressa (Bach. Pyl. ex Desv.) Kukkonen, Lycopodium selago L. ssp. arcticum Grossh. ex Tolm., L. selago L. var. appressum Bach. Pyl. ex Desv. (ssp. arctica)
Svenska synonym: luslummer, lusgräs; vanlig lopplummer (ssp. selago), groddlummer (ssp. arctica)

Lusegras (ssp. selago), Polarlusegras (ssp. arctica) Otteradet Ulvefod Ketunlieko Skollafingur Fir Clubmoss Tannen-Bärlapp

Beskrivning. Lopplummer är en grovt byggd lummerväxt med upprätta, gaffelgrenade skott och sporangier som sitter i bladvecken. Skotten har liklånga grenar och blir en till tre decimeter höga, den bildar inte revor vilket gör att exemplaren står ensamma. Bladen är barrlika, mer eller mindre tilltryckta och saknar hårudd. Sporangierna sitter i vecket av de vanliga gröna bladen, i en zon en bit ner på stjälken, de är gula och framträder vanligen tydligt. I skottspetsarna bildas ofta platta groddknoppar som lätt sprätter iväg om man rör vid dem, varje sådan groddknopp kan gro upp till en ny planta. I Sverige förekommer två underarter av lopplummer, huvudunderarten vanlig lopplummer (ssp. selago) är mörkare grön, har smalt lansettlika, utstående blad och är oftast fertil. Den andra underarten, groddlummer (ssp. arctica (Grossh. ex Tolm.) A. Löve & D. Löve), är ljusgrön, med bredare, tilltryckta blad och är mer sällan fertil men bildar rikligt med groddknoppar.
Lopplummer skiljer sig från de andra lummerväxterna (Lycopodiaceae) genom att de senare har krypande revor och sporangier som sitter i axlika samlingar i toppen av upprätta skott. Den kan möjligen förväxlas med sterila exemplar av revlummer (Lycopodium annotinum), men den senare bildar långa revor och växer i bestånd.

Utbredning. Lopplummer är ganska vanlig och förekommer i hela landet. Den växer i fuktiga skogar, på berg, sluttningar och i myrkanter. Första fynduppgift är från Uppland och publicerades av Celsius år 1732 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet selago var ett växtnamn hos romaren Plinius (död år 79). Svenska namnet lopplummer kommer troligen av att den förr användes för att få bort ohyra från boskapen. De loppliknande groddknopparna som 'hoppar iväg' då de berörs kan också ha givit den namnet lopplummer. Förr kallades arten också luslummer eller lusgräs.

Referenser

"Allmogen brukar tvätta sina nötkreatur och svin, då de besväras af löss, med en dekokt af denna mossa; då detta skett, blifva de inom få dagar fria från dessa besvärliga insekter."

Ur Flora Lapponica av Carl von Linné (1737), i svensk översättning av T. M. Fries (1905)