Styvt braxengräs

Isoëtes lacustris L.

Svenska synonym: braxengräs, braxenmat, vårtsporigt braxengräs

Stivt brasmegras Sortgrøn Brasenføde Tummalahnanruoho Stinnur álftalaukur Quillwort See-Brachsenkraut

Beskrivning. Styvt braxengräs är en lågväxt rosettformad vattenväxt med lökformad bas. Den har brunaktiga rötter och trinda, ganska tjocka och styva mörkgröna blad. Bladbasen är vidgad och har en insänkt sporangiesamling på insidan. Makrosporerna är gråaktiga, fem till sju millimeter breda och har en lågt rynkigt vårtig yta.
Styvt braxengräs är mycket lik vekt braxengräs (I. echinospora), men den senare avviker genom att ha smalare, veka, ljusgröna blad, samt gulvita, mindre makrosporer med vasst taggig yta. Man har också hittat hybrider mellan de två arterna. Styvt braxengräs förväxlas också med strandpryl (Plantago uniflora) som har snarlikt utseende, men vars blad inte är fyrpipiga och vars rötter är rent vita. De vattenlevande bladrosetterna av notblomster (Lobelia dortmanna) har platta blad med bred trubbig spets och vita rötter.

Utbredning. Styvt braxengräs lever på lugna sand- och dybottnar i näringsfattiga sjöar. Arten förekommer från Skåne till Lappland och är ganska vanlig, men lätt att förbise eftersom den lever på sjöbottnar ner till fem meters djup. Första fynduppgift publicerades 1745 då Linné uppger den från Dalarna och Småland (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet lacustris kommer av latinets lacus (sjö) och betyder 'växer i sjöar'. Svenska namnet braxengräs av att den visade när braxen lekte, den blev under lektiden ofta upprotad från botten och flöt upp till ytan, vilket bland annat Hoffberg (1792) omtalar.

Familj: Isoëtaceae
Släkte: Isoëtes

Norden
Norra halvklotet

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser


"Braxna-gräs. w. i insjöar och älfwar flerestädes, hwarest det tillika med andre gräs af Braxen under dess lek up-påtas från bottn, och gifwer dess upflytande tilkänna denna Fiskens lektid."

Ur Anwisning til Wäxt-Rikets Kännedom av C. F. Hoffberg (1792)

© Naturhistoriska riksmuseet 1997

http://linnaeus.nrm.se/flora/orm/isoeta/isoet/isoelac.html
Senaste uppdatering: 12 oktober 1999
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg