Jättefräken

Equisetum telmateia Ehrh.

Vetenskapliga synonym: E. maximum auct.

Kjempesnelle Elfenbens-Padderok Great Horsetail Riesen-Schachtelhalm

Beskrivning. Jättefräken är som namnet antyder den största av våra fräkenarter. Liksom åkerfräken (E. arvense) har jättefräken sporangiesamlingen på gulvita vårskott som saknar klorofyll. De fertila skotten är grova, upp till knappt tre decimeter långa, sporangiesamlingen kan bli mer än fem centimeter lång. De vegetativa skotten kan bli upp till en och en halv meter höga och är benvita till blekgröna med talrika sträva grenar som sitter i täta kransar, den centrala håligheten är nästan hälften så bred som stjälken. Bladslidorna är gröna och har ett tjugotal svartaktiga bladtänder.
Genom sin storlek är jättefräken inte möjlig att förväxla med någon annan art i släktet fräken (Equisetum).

Utbredning. Jättefräken är sällsynt och finns i vårt land endast på ett par platser i västra Skåne. Den växer vid bäckar och i fuktiga sluttningar på kalkrik mark. Första fynduppgift är från ön Ven i Skåne, där den påträffades av Gunnar Andersson den 20 september 1899 (Nordstedt 1920). Ett exemplar insamlat av Andersson på Ven finns i Naturhistoriska riksmuseets samlingar och kan ses i bildgalleriet.

Etymologi. Artnamnet telmateia kommer av grekiskans telmatos (kärr) och betyder 'växer blött', vilket syftar på växtplatsen.

Referenser