Skavfräken

Equisetum hyemale L.

Vetenskapliga synonym: Hippochaete hyemalis (L.) Bruhin
Svenska synonym: skavgräs, skurfräken, skäfte

Skavgras Skavgræs Kangaskorte Eski Rough Horsetail Winter-Schachtelhalm

Skavfräken Beskrivning. Skavfräken är en storväxt, ogrenad vintergrön fräken med mörkgröna hårda, kiselinkrusterade stjälkar. Arten bildar oftast stora glesa bestånd genom att den skjuter skott från den krypande jordstammen. Stjälken kan bli upp till nästan en meter hög och är sträv och räfflad med omkring 20 räfflor, den har en stor central hålighet men är ändå svår att trycka ihop. Bladslidorna har bladtänder som faller av tidigt och lämnar de vitaktiga baserna kvar som band på stjälken. Sporangiesamlingarna sitter i toppen av stjälkarna, de är svartaktiga, spetsiga och omkring en centimeter långa.
Skavfräken Skavfräken hybridiserar med smalfräken (E. variegatum) och ger en hybrid som kallas E. x trachyodon A. Braun. Denna har smalare stjälk med färre räfflor. En annan hybrid är också känd från Sverige, nämligen den med den mellaneuropeiska arten E. ramosissimum Desf., hybriden kallas gotlandsfräken (E. x moorei Newman). Denna är inte vintergrön, har färre räfflor och blekgrön färg.

Skavfräken Utbredning. Skavfräken förekommer i nästan hela landet, men är ganska ovanlig. Den växer gärna på sandig mark med ytligt grundvatten, till exempel i vägkanter, myrkanter, skogssluttningar, diken och bäckstränder. Gotlandsfräken är bara känd från Gotland. Första fynduppgift publicerades i Bromelius Chloris gothica år 1694 (Nordstedt 1920).

Användning. Skavfräken användes i äldre tid som slipmedel i stället för sandpapper.

Skavfräken Etymologi. Artnamnet hyemale kommer av latinets hiemis (vinter) och syftar på att arten är vintergrön. Namnet skavfräken anspelar på dess användning som slipmedel. Det svenska synonymnamnet skäfte går igen i flera ortsnamn, som Skäftekärr på Öland.

Familj: Equisetaceae
Släkte: Equisetum

Norden
Norra halvklotet

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser


"Dess nytta för Slögdeidkare til slätskurning och polering är allmänt känd. Är skadeligt för Kor och Får. Hwad som berättas om de förra, at de nemligen, om de äta af denna art Skäfte, derefter skola fälla tänder, tarfwar stadfästelse; men wäl är troligt at det kan skada glasuren och såra tungan, och at de derföre esomoftast släppa det ur munnen. Om det kan wara hälsosamt för Hästen och Geten lämnar jag derhän, det tyckes wara för skarpt."

Ur Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ av A. J. Retzius (1806)

© Naturhistoriska riksmuseet 1997

http://linnaeus.nrm.se/flora/orm/equiseta/equis/equihye.html
Senaste uppdatering: 15 oktober 2008
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg