Åkerfräken

Equisetum arvense L.

Vetenskapliga synonym: E. arvense L. var. alpestre Wahlenb. (ssp. boreale)
Svenska synonym: rävrumpa; vanlig åkerfräken (ssp. arvense), krypfräken (ssp. boreale)

Åkersnelle Ager-Padderokke Peltokorte Klóelfting Field Horsetail Acker-Schachtelhalm

Beskrivning. Åkerfräken är en flerårig art som kan bli upp till fyra decimeter hög. Den har särskilda ogrenade vitaktiga klorofyllfria skott som bildas tidigt på våren och i vars topp de axlika sporangiesamlingarna sitter. Då dessa vårskott vissnat ner utvecklas de gröna grenade stjälkarna. Sidogrenarna är fyrkantiga, ogrenade eller sällan med få sidoskott. Bladslidorna är grönaktiga med ganska få, mörka bladtänder, huvudstjälkens bladslidor är kortare än sidogrenarnas första led. Åkerfräken är ganska variabel och på kalfjället förekommer nedliggande exemplar med färre grenar och sporangiesamlingar på de gröna sommarskotten, dessa brukar betraktas som en egen underart och kallas krypfräken (ssp. boreale (Bong) A. Löve).
Åkerfräken liknar mest kärrfräken (E. palustre) eller ängsfräken (E. pratense). Kärrfräken skiljs genom att den har sporangiesamlingar på gröna skott, svartare bladtänder, samt att bladslidan på huvudstammen är längre än sidogrenarnas första led. Ängsfräken är spädare och har bladslidor som är lika långa som sidogrenarnas första led. Åkerfräken hybridiserar också med arter som sjöfräken (E. fluviatile). Denna ganska sällsynta hybrid kallas strandfräken och ser mest ut som en spröd åkerfräken men med större central stjälkhålighet och femkantiga grenar.

Utbredning. Åkerfräken är en mycket vanlig art som förekommer i hela landet. Den växer i snart sagt alla slags miljöer, såsom i vägkanter, på sjöstränder, i åkrar, på skräpmark och till och med på kalfjället. Första fynduppgift publicerades på 1600-talet (Nordstedt 1920).

Användning. Åkerfräken ingick i den svenska farmakopén som Equiseti herba, den användes mot leversjukdomar och besvär i urinvägarna.

Etymologi. Artnamnet arvense kommer av latinets arvum (åker) och syftar på att arten ofta förekommer som åkerogräs. Det äldre svenska namnet rävrumpa har också använts som namn på mjölke (Epilobium angustifolium).

Referenser

"I wattensjuka ängar och åkrar är detta et elakt ogräs, hälst det kryper wida kring med sine långa rötter, och då desse dels gå djupt, dels ökas af sönderslitne rötter, står det näppeligen at utrota utan genom tilräckelig och wäl underhållen dikning, hwarigenom bottensyran aldeles uttappas."

Ur Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ av A. J. Retzius (1806)