Bandtång

Zostera marina L.

Svenska synonym: vanlig bandtång

Ålegras Almindelig Bændeltang Meriajokas Marhálmur Eelgrass Gewöhnliches Seegras

Beskrivning. Bandtång är en helt nedsänkt vattenväxt med plattad stjälk och brunaktig krypande jordstam. Bladen kan bli upp till en meter långa och är smalt bandformiga, blankgröna, femnerviga och rundtrubbiga i spetsen. Bladslidorna är slutna. Bandtång blommar från juni till augusti. Blommorna är mycket oansenliga och sitter dolda i ett bladliknande hölsterblad. Fröna är ljusbruna med täta strimmor.
Arten dvärgbandtång (Z. noltii) skiljer sig bland annat genom mycket mindre storlek, matta grågröna blad med urnupen spets, samt släta rödbruna frön.

Utbredning. Bandtång är allmän på Västkusten och i södra Östersjön, den finns upp till Norduppland men avtar i frekvens norrut med avtagande salthalt i vattnet. Arten lever på mjukbottnar vid våra kuster och bildar ofta vidsträckta undervattensängar på Västkusten. Första fynduppgift publicerades i Bromelius Chloris gothica år 1694 (Nordstedt 1920).

Användning. Enligt Lars Montin har bandtång använts som taktäckning i södra Halland. I en uppsats om halländska växter i Kongliga Vetenskapsacademiens Handlingar 1766, skriver han att "Zostera marina. Vid hafsstranderna i stor mängd. Nyttjas til tak-täckning i S. Halland, men gör mindre nytta än annan Tång". Ett exemplar som är insamlat av Lars Montin finns bevarat i Naturhistoriska riksmuseets samlingar och kan ses i artens bildgalleri.

Etymologi. Artnamnet marina kommer av latinets mare (hav) och syftar på växtplatsen.

Referenser

"Till tångskogen hör på sätt och vis också den gräsgröna bandtången, som inte är någon tång utan en blomväxt. Bandtången är märklig på flera sätt. Vid långgrunda kuster med mjuk botten bildar den ofantliga mattor, vattenvärldens ängar, som ger betesmark åt myriader små havsdjur och alltså frambringar massor av fiskföda."

Ur Svensk natur I av Carl Fries (1950)