Råttsvingel

Vulpia myuros (L.) C. C. Gmel.

Vetenskapliga synonym: V. megalura (Nutt.) Rydb.
Svenska synonym: råttsvanssvingel

Musesvingel Stor Væselhale Hiirenhäntänata Rat's-tail Fescue Mäuseschwanz-Federschwingel

Beskrivning. Råttsvingel är ett ettårigt gräs som kan bli upp till sex decimeter högt. Stråna är späda och växer i lösa tuvor. Bladen är korta och ofta platta eller ihoprullade, bladslidorna är kala och släta. Snärpet är kort och tvärhugget. Arten blommar från juni till augusti. Vippan är lång och smal, ofta något böjd, med ensidigt vända småax som sitter på korta, uppåt vidgade skaft. Vid blomningen är nedre delen av vippan vanligen dold av den översta bladslidan. Småaxen är oftast ljusgröna och har fyra till sju blommor. Skärmfjällen är kala och det nedre är högst en tredjedel så långt som det övre, vilket har en utdragen uddspets. Ytteragnarna är strävhåriga upptill och har centimeterlångt borst. Blommorna har en ståndare som har en mycket liten ståndarknapp.
Råttsvingel kan kännas igen på att den är ettårig och har smal vippa och långa borst på småaxen. Den liknar ekorrsvingel (V. bromoides) som skiljs genom mindre vippa som vid blomningen skjuter ut helt ur den översta bladslidan, samt färre småax i vilka det nedre skärmfjället är minst hälften så långt som det övre.

Utbredning. Råttsvingel är ganska sällsynt och förekommer oftast tillfälligt. Den växer på grusig kulturmark, i vägkanter, gräsmattor och på ruderatmarker. Arten har kommit till Sverige med utländskt gräsfrö och påträffas oftast där man nyligen sått gräs. Arten härstammar från Syd- och Centraleuropa. Första fynduppgift är från Gävle, Gästrikland och publicerades 1848 (Hylander 1971).

Etymologi. Artnamnet myuros kommer av grekiskans mys (mus) och oura (svans) och betyder mussvans, vilket troligen syftar på vippans form.

Referenser