Ekorrsvingel

Vulpia bromoides (L.) Gray

Vetenskapliga synonym: Festuca dertonensis (All.) Asch. & Graebn., F. sciuroides Roth, Vulpia dertonensis (All.) Gola, V. sciuroides (Roth) C. C. Gmel.

Ekornsvingel Langstakket Væselhale Oravanhäntänätä Squirreltail Fescue Trespen-Federschwingel

Beskrivning. Ekorrsvingel är ett lågväxt, ettårigt gräs som kan bli upp till tre decimeter men som ofta är mycket lägre. Stråna är späda och växer i lösa tuvor. Bladen är korta och ofta ihoprullade, bladslidorna är kala och släta. Snärpet är kort och tvärt avskuret. Arten blommar i juni-juli, vippan är smal med ensidigt vända småax som sitter på korta, uppåt vidgade skaft. Vid blomningen skjuter vippan ut långt ur den översta bladslidan. Småaxen är ljusgröna, ibland med violett ton, och har fyra till sju blommor. Skärmfjällen är kala och det nedre når minst till hälften av det övre, vilket har en utdragen uddspets. Ytteragnarna är nästan kala och har centimeterlångt borst. Blommorna har endast en ståndare som har en mycket liten ståndarknapp.
Ekorrsvingel känns lätt igen på att den är ettårig och har småax som har långa borst. Den kan förväxlas med råttsvingel (V. myuros), den senare skiljs genom att vippan vid blomningen till en del är dold i översta bladslidan, samt att det nedre skärmfjället blir högst en tredjedel så långt som det övre.

Utbredning. Ekorrsvingel är sällsynt och förekommer bara i Skåne och Blekinge. Den växer på torr sandig mark, solvarma klippor och liknande. Första fynduppgift publicerades 1791 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet bromoides betyder 'lik en losta' och kommer av det vetenskapliga namnet på släktet lostor, Bromus, och latinets -oides (liknande).

Familj: Poaceae
Släkte: Vulpia

Norden
Norra halvklotet

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser

© Naturhistoriska riksmuseet 1999

http://linnaeus.nrm.se/flora/mono/poa/vulpi/vulpbro.html
Senaste uppdatering: 28 juli 1999
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg