Fjädergräs

Stipa pennata L.

Vetenskapliga synonym: S. joannis Celak.
Svenska synonym: äkta fjädergräs

Fjørgras Fjergræs Höyhenheinä European Feather Grass Grauscheidiges Federgras

Fjädergräs Beskrivning. Fjädergräs är ett styvt upprätt, tuvat flerårigt gräs som oftast växer i bestånd. Stråna kan bli upp till en meter höga, med långa trådsmala blad och smala upprätta vippor. Arten blommar i juni. I unga stadier är gräset mycket oansenligt med ihopdragen vippa, men då vipporna är fullt utvecklade och småaxen öppnat sig, domineras vipporna helt av småaxens talrika, omkring tre decimeter långa, vita, fjädergreniga borst som bildar vita plymer i toppen av strået. Fjädergräs, småaxens borst Småaxen är ett par centimeter stora och enblommiga, med ytteragnar som har mycket långa borst.
Fjädergräs kan knappast förväxlas med andra arter.

Utbredning. Fjädergräs är mycket sällsynt och förekommer bara på några få platser i Västergötland. Fjädergräs Arten växer på torra kalkrika backar, vilka brukar betecknas som stäppartade torrängar, eller stipabackar. I denna miljö påträffas även arter som trollsmultron (Potentilla rupestris), drakblomma (Dracocephalum ruyschiana), smalbladig lungört (Pulmonaria angustifolia) och praktbrunört (Prunella grandiflora). Växtgeografiskt har fjädergräs, liksom flera av dess följearter, en sydlig eller sydöstlig utbredning och den isolerade förekomsten i Sverige kan vara en rest från en tidigare större och mer sammanhängande utbredning i Europa. De backar i Falbygden, mellan de uppodlade ytorna, där fjädergräset växer, är rester av mer sammanhängande områden med stäppartad torrängsvegetation som fanns i området fram till dess att de odlades upp under 1800-talets första decennier. Fjädergräs Det är omvittnat att bestånden och förekomsterna av det sällsynta gräset, så sent som på 1930-talet, var betydligt rikligare än nu. I äldre tid uppges arten ha varit ganska vanlig på sina håll och till och med samlats av ortsbefolkningen som utsmyckning vid barndop. Första fynduppgift är från Vartofta härad i Västergötland där den hittades av J. P. Falck, fyndet publicerades av Linné år 1761 (Nordstedt 1920).

Fjädergräs, före blomning Användning. Fjädergräs odlas också som prydnadsgräs, liksom ett par andra arter i släktet.

Etymologi. Artnamnet pennata kommer av latinets penna (fjäder) och betyder fjäderformig, namnet syftar på de långa fjädergreniga borsten.

Familj: Poaceae
Släkte: Stipa

Norden
Norra halvklotet
Fridlyst
Bildgalleri

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser


"Min följeslagare pekade på en södersluttning mot åkern. "Där har du fjädergräset!"
Vad jag såg var några stora grästuvor med höga upprättstående strån. På nära håll såg jag också de långa mjuka silverglänsande fjun, som sitter fästa vid fröna och tjänar till att sprida dem för vinden. Det är dessa fjun eller fjädrar som har givit anledning till namnet fjädergräs.
Det var underligt att stå härute i backsluttningen mot en svensk åker och se fjädergräset, stäppgräset, vaja i luftdraget. De sista tuvorna av detta gräs på svensk botten är i sanning dyrbara minnen ur markens historia. Fridlysning hägnar dem nu mot kreaturens mular och växtsamlarnas spadar på deras hårt kringskurna backar."

Ur Gammalsverige av Carl Fries (1965)

© Naturhistoriska riksmuseet 1998

http://linnaeus.nrm.se/flora/mono/poa/stipa/stippen.html
Senaste uppdatering: 8 juli 2008
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg