Kavelhirs

Setaria viridis (L.) P. Beauv.

Vetenskapliga synonym: S. viridis (L.) P. Beauv. ssp. pycnocoma (Steud.) Tzvelev (var. major)
Svenska synonym: grönhirs, grön kavelhirs, grön kolvhirs; vanlig kavelhirs (var. viridis), stor kavelhirs (var. major)

Grøn busthirse Grøn Skærmaks Viherpantaheinä Green Bristle-grass Grüne Borstenhirse

Kavelhirs Beskrivning. Kavelhirs är ett vanligen ganska lågväxt, ettårigt gräs som växer i lösa tuvor. Stråna blir oftast bara ett par decimeter höga, de är upprätta eller ibland knäböjda vid basen. Bladen är ljusgröna, platta men ganska korta och har kal ovansida, bladslidorna är håriga i kanten. Arten blommar i augusti-september. Vipporna är gröna, cylindriska, täta och blir omkring fem centimeter långa, vippaxeln är långhårig och varje vippgren har flera småax. Småaxen omges vid basen av nästan centimeterlånga ljusgröna till rödaktiga borst som har uppåtriktade hullingar. Det övre skärmfjället är ungefär lika långt som blomman. Vid mognaden faller småaxen av hela. Ytteragnarna är fint vårtiga. Arten är variabel och har två varieteter i vårt land, huvudvarieteten vanlig kavelhirs (var. viridis), samt stor kavelhirs (var. major Gray) som avviker genom mycket högre strå, bredare blad och längre och tjockare vippa.
Kavelhirs är lik den tillfälligt förekommande arten kinesisk kavelhirs (S. faberi) som dock skiljs genom att bladen är håriga på ovansidan, samt att det översta skärmfjället är hälften så långt som blomman. Stora exemplar av kavelhirs kan förväxlas med den mångformiga arten kolvhirs (S. italica), hos den senare faller dock småaxen sönder och släpper frukterna vid mognaden och den avviker också genom sina helt släta ytteragnar.

Utbredning. Kavelhirs är ganska sällsynt men förekommer från Skåne till Medelpad, den är dock talrikare i de sydligaste delarna av Sverige. Arten växer på sandig mark, i åkrar och på annan kulturmark. Varieteten stor kavelhirs (var. major) kan påträffas tillfälligt på ruderatmark. Första fynduppgift är från Göteborg och publicerades av Bromelius år 1694 (Nordstedt 1920).

Övrigt. Lars Montin, som var en av Linnés lärjungar, skriver om arten (under namnet Alopecurus paniculatus) i en uppsats i Kongliga Vetenskapsacademiens Handlingar 1766 att den var ett "Förhateligt ogräs, särdeles i krydde-gårdar". Ett exemplar insamlat av Montin i Halland finns bevarat i Naturhistoriska riksmuseets samlingar och kan ses i artens bildgalleri.

Etymologi. Artnamnet viridis är latinets ord för grön och syftar på den axlika vippans färg.

Familj: Poaceae
Släkte: Setaria

Norden
Norra halvklotet
Bildgalleri

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser

© Naturhistoriska riksmuseet 1999

http://linnaeus.nrm.se/flora/mono/poa/setar/setavir.html
Senaste uppdatering: 29 maj 2000
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg