Älväxing

Sesleria uliginosa Opiz.

Vetenskapliga synonym: S. caerulea auct., S. caerulea ssp. uliginosa (Opiz) Hayek
Svenska synonym: vanlig älväxing

Svenskegras Kalk-Blåaks Lupikka

Beskrivning. Älväxing är ett lågvuxet, flerårigt gräs som växer i täta tuvor. Tuvorna omges vid basen av flera lager gamla bladslidor och växer med tiden till stora ringar. Stråna, som vanligen har två korta stråblad, kan bli upp till en halv meter höga, men är för det mesta betydligt lägre. Bladen är ett par millimeter breda med tvär spets, ovansidan av bladen är grågrön och undersidan är rent grön. Arten blommar i maj-juni. Småaxen är mörkt blåvioletta och sitter samlade i en tät, äggrund, axlik vippa. Efter blomningen förlorar vippan sin vackra färg och blir gråaktig. Älväxing är ett mycket karaktäristiskt gräs som inte kan förväxlas med andra arter, den blåvioletta axlika vippan och de grågröna bladöversidorna gör den lätt att känna igen.

Utbredning. Älväxing är vanlig i Uppland och på Öland och Gotland, men förekommer även sällsynt i flera andra syd- och mellansvenska landskap. Den växer i öppna fuktiga ängar på kalkrik mark och kan ofta kan vara dominerande i kalkfuktängar och fuktiga betesmarker på kalkrik grund. I öppna lägen blir tuvorna ofta tätare och stråna lägre. Första fynduppgift är från Uppland och publicerades 1732 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet uliginosa kommer av latinets uligo (fukt, sump) och syftar på växtplatsen. Svenska namnet älväxing av att man förr trodde att ringarna, som den ofta växer i, visade var älvorna dansade.

Referenser

"Eld-danser sågos åtskilliga nedan för Landtborgen i ängarna, så större som mindre; när man noga dem examinerade, fandt man at de endast bestodo af Cynosurus bracteis integris eller ett gräs med blå blad, som kryper i ring: när detta gräset wäxer på en mager äng, synes det afmåla en blå ring, den enfaldiga folket trodt förordsakas af Elfwars dansande. Physici hafwa det tilskrifwit en underliggande jord, exhalationer eller ock hästars stallande. Men här blef saken klar, at Elfdansar intet annat äro, än förenämde gräs, som ifrån centro utwidgar sig på alla sidor, och änteligen förswinner mit uti, at således blifwer en ring."

Ur Carl Linnæi öländska och gotländska resa år 1741 av Carl von Linné (1745)