|
Beskrivning. Råg är ett högväxt, ettårigt
gräs med grågröna breda blad med små bladöron
vid basen. Stråna är upprätta och
kan bli dtygt en och en halv meter höga. Arten blommar i juni. Axet är tydligt tvåsidigt och dess oskaftade småax
har ennerviga sylspetsiga skärmfjäll och ytteragnar med flera
centimeter långa sträva borst. Alla småax i axet har
ungefär lika långa borst vilket gör att borsten slutar på
olika höjd i axet. I moget stadium böjer sig stråtoppen så
att axet lutar. Råg kan sås på våren (vårråg)
eller på hösten (höstråg). Rågåkrar har en
tydligt grågrön färg vilket skiljer dem från andra sädesåkrar.
Veteåkrar ger ett rent grönt, något silvrigt intryck,
medan kornåkrar är påfallande guldglänsande.
Som en kuriositet kan nämnas att man har mätt upp
rotsystemet av en rågplanta till 622,8 kilometer i 0,051 kubikmeter jord
(Mabberley 1997).
Råg förväxlas ibland med odlade arter av
korn (Hordeum vulgare),
men hos de senare är borsten på småaxen i axets nedre del längre
än på de övre, vilket ger intryck av att alla borst slutar på
ungefär samma höjd. Råg kan också förväxlas med
borstförsedda exemplar av
vete (Triticum aestivum),
men hos den senare sitter borsten i förekommande fall på skärmfjällen,
vilka dessutom är breda, trubbiga och flernerviga.
Utbredning. Råg är en odlad art som kan påträffas tillfälligt
förvildad på skräpmark, i hamnar, vägkanter och vid hus och
gårdar.
Första fynduppgift som förvildad
publicerdaes år 1835, men redan Linné påpekade att
spillsäd från fjolårsgrödor av råg gav riklig
återväxt (Hylander 1971).
Användning. Rågodling är belagd redan från
järnåldern, men fram till medeltiden hade den ingen framträdande
roll i svenskt jordbruk, som mest inriktades
på odling av korn. Redan under 1500-talet utgjorde rågen dock
en tredjedel av all skördad säd och genom ökade odlingsarealer
och svedjebruk ökade odling av råg fram till 1800-talet,
mycket tack vare att rågbröd blev mer uppskattat än det
ojästa bröd som erhölls från kornmjöl. Idag dominerar odling av
vete (Triticum aestivum).
Råg odlas främst som brödsäd för framställning av
rågbröd, rågflingor, rågkross och rågmjöl. I vissa
fall besås åkrar i skogen med råg som viltfoder.
Övrigt. Till skillnad från andra odlade sädesslag
är rågen korsbefruktande med väl fungerande
ståndarknappar och pollenkorn. När rågens blommor
släpper ut sitt pollen sker detta explosionsartat under soliga dagar
i juni vilket givit upphov till uttrycket 'rågen ryker'. Eftersom
rågen är vindpollinerad är fruktsättningen beroende
av torr väderlek, och regn förstör pollineringen
med utebliven eller i varje fall starkt minskad skörd som följd.
I äldre tid gick man ofta så kallad rågvakt i
åkrarna för att förhindra att nattfrost förstörde
grödan.
I och med rågodlingens frammarsch i Sverige ökade också
inslaget av andra arter som var medlöpare i rågåkrarna,
flera av dessa var besvärliga ogräs som minskade skörden.
Två utav de mest kända var
råglosta (Bromus secalinus)
och klätt
(Agrostemma githago), vilka båda följde med i det utsäde
som användes. Genom ändrade odlingsmetoder och rensning av utsädet
har båda dessa, tidigare så besvärliga ogräs, blivit mycket
sällsynta i vårt land.
Etymologi. Artnamnet cereale kommer av latinets
cerealis (brödsäd), vilket i sin tur kommer från
Ceres, sädesodlingens gudinna i den romerska mytologin. Rågblomma
är ett äldre namn på
nagelört
(Erophila verna).
|
Familj: Poaceae
Släkte: Secale
Mat och krydda
I Riksmuseets samlingar
Innehållsförteckning
Referenser
"Tre mil sträckte sig kring den gårdens
ägor på tre håll,
dalar och kullar och berg, men på fjärde sidan var havet.
Björkskog krönte de kullarnas topp, men på sluttande sidor
frodades gyllene korn
och manshög vaggade rågen."
Ur Frithiofs saga av Esaias Tegnér (1825)
|