Poa L.

Gröen

Beskrivning. Ett- eller oftast fleråriga gräs, tuvade med kort jordstam eller enstaka med lång krypande jordstam. Strån upprätta. Blad platta eller invikta, i spetsen med hopstående kanter, bladslidor runda eller plattade, ej vidgade upptill. Snärp hinnlikt. Vippa pyramidformig, ibland hopstående eller slokande. Småax flerblommiga, utan borst. Skärmfjäll och ytteragnar vasskantade, de förra kortare än småaxet.
Kromosomtal varierande.

Övrigt. Bladspetsen, vilken ser ut som en båtför, är typisk för släktet. Likaså de små borstlösa, vassryggade småaxen. Flera av arterna är apomiktiska, det vill säga de förökar sig utan korsbefruktning, vilket gör att artavgränsningarna ibland är svåra.

Etymologi. Namnet Poa användes på ett gräs av Homeros (800 f. Kr.)

Släktet har omkring 500 arter, varav 14 förekommer i Sverige. Flera av arterna är mycket vanliga, till exempel vitgröe (P. annua), ängsgröe (P. pratensis) och lundgröe (P. nemoralis).

Familj: Poaceae

Arter:
berggröe (P. compressa)
blågröe (P. glauca)
fjällgröe (P. alpina)
knölgröe (P. bulbosa)
kärrgröe (P. trivialis)
lundgröe (P. nemoralis)
parkgröe (P. chaixii)
polargröe (P. arctica)
sengröe (P. palustris)
storgröe (P. remota)
trampgröe (P. supina)
vekgröe (P. laxa)
vitgröe (P. annua)
ängsgröe (P. pratensis)


I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

© Naturhistoriska riksmuseet 1997

http://linnaeus.nrm.se/flora/mono/poa/poa/welcome.html
Senaste uppdatering: 29 maj 2000
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg