Kärrgröe

Poa trivialis L.

Vetenskapliga synonym: P. sylvicola Guss. (ssp. sylvicola)
Svenska synonym: betesgröe; vanligt kärrgröe (ssp. trivialis), pärlgröe (ssp. sylvicola)

Markrapp Almindelig Rapgræs Karheanurmikka Hasveifgras Rough Meadow-gras Gewöhnliches Rispengras

Beskrivning. Kärrgröe är ett ganska vekt flerårigt gräs med plattade och sträva nedersta bladslidor och en pyramidal vippa. Stråna är trinda, upp till sju decimeter höga, och har minst fyra ledstycken. Från basen utgår bladiga skott som bryter fram genom de nedersta bladslidorna som är plattade och sträva. Bladen är ljusgröna, med långt och spetsigt snärp. Arten blommar i juni-juli. Vippan är pyramidal men något parallellsidig genom att de nedersta vippgrenarna är lika långa som de mellersta, de flesta är tydligt sträva av små hakborst. Småaxen är tre- till femblommiga och har strävt kölade ytteragnar med fem tydliga nerver. Den i Sverige spontant förekommande huvudunderarten, vanligt kärrgröe (ssp. trivialis), har jämntjock jordstam och utbredd pyramidal vippa. Tillfälligt kan dock även den sydeuropeiska underarten pärlgröe (ssp. sylvicola (Guss.) H. Lindb.) med smalt äggformig, ihopdragen vippa och köttig knölig jordstam påträffas.
Kärrgröe liknar ängsgröe (P. pratensis), men den senare har kort tvärhugget snärp, runda nedre bladslidor och dess nedersta vippgrenar är längre än de mellersta, vilket ger vippan en mer trekantig form. Arten sengröe (P. palustris) har inte plattade, sträva bladslidor och skiljer sig också genom småax med färre blommor, samt otydliga nerver på ytteragnarna.

Utbredning. Kärrgröe är en vanlig art som finns i nästan hela landet. Den växer huvudsakligen på fuktiga ställen, som i kärrkanter, stränder, diken och fuktängar, men kan också påträffas i planteringar och på ruderatmarker. Första fynduppgift publicerades i Rudbecks Hortus botanicus 1685 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet trivialis betyder enkel eller vanlig.

Referenser