Storgröe

Poa remota Forselles

Vetenskapliga synonym: P. hybrida Gaudin, P. sudetica auct.

Storrapp Kæmpe-Rapgræs Korpinurmikka Lockerblütiges Rispengras

Storgröe Beskrivning. Storgröe är ett storväxt, löst tuvat gräs med breda blad, starkt plattade bladslidor och långt snärp. Stråna kan bli över en meter höga, men är ganska veka och ligger ofta ner eller tar stöd mot omgivande växter. Bladen är ljust gröna och drygt en centimeter breda. Arten blommar i juni-juli. Vipporna är långa och ganska slaka med glesa vippgrenar. Småaxen har fyra till fem blommor, de är grönaktiga med skärmfjäll som är ungefär liklånga och ytteragnar som har en vit hårtofts vid basen.
Storgröe är mycket karaktäristisk med sina breda, ljusgröna blad och plattade bladslidor. Den kan endast förväxlas med parkgröe (P. chaixii), men den senare växer i stora och täta tuvor, har styva strån, samt ytteragnar utan hårtofs.

Utbredning. Storgröe är sällsynt och förekommer huvudsakligen i Mellansverige där den växer i fuktiga granskogar och lundar, ofta med rörligt markvatten som vid källdrag och i bäckraviner. Första fynduppgift är från Gudmuntorp i Skåne och publicerades år 1814 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet remota kommer av latinets remotus (avlägsen) och betyder 'med långt mellanrum', vilket syftar på den glesa vippan.

Familj: Poaceae
Släkte: Poa

Norden
Norra halvklotet

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser

© Naturhistoriska riksmuseet 1998

http://linnaeus.nrm.se/flora/mono/poa/poarem.html
Senaste uppdatering: 29 maj 2000
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg