Ängsgröe

Poa pratensis L.

Vetenskapliga synonym: P. angustifolia L. (ssp. angustifolia), P. alpigena (Fr.) Lindm., P. alpigena (Fr.) Lindm. var. colpodea (Th. Fr.) Schol., P. alpigena (Fr.) Lindm. ssp. colpodea (Th. Fr.) Tzvelev, P. rigens Hartm. (ssp. alpigena), P. humilis Ehrh. ex Hoffm., P. irrigata Lindm. (ssp. irrigata), P. pratensis L. ssp. uberrima Lindm. (ssp. pratensis), P. subcaerulea Sm., P. pratensis L. ssp. irrigata (Lindm.) H. Lindb. var. nobilis Lindm. (ssp. subcaerulea)
Svenska synonym: nordgröe, nordligt ängsgröe (ssp. alpigena), silvergröe (ssp. subcaerulea), smalgröe, smalbladigt ängsgröe, skogsgröe (ssp. angustifolia), smågröe, blådaggigt ängsgröe, smårapp, torvgröe (ssp. irrigata)

Engrapp, Trådrapp, Smårapp, Seterrapp Eng-Rapgræs, Smalbladet Rapgræs, Blågrøn Rapgræs, Bredbladet Rapgræs Niittynurmikka, Hoikkanurmikka, Matalanurmikka, Pohjannurmikka Vallarsveifgras Smooth Meadow-gras, Narrowleaved Meadow-gras, Spreading Meadow-gras Wiesen-Rispengras, Bläuliches Wiesen-Rispengras

Beskrivning. Ängsgröe är ett mycket variabelt flerårigt gräs med krypande jordstam och pyramidal vippa. Stråna kan bli upp till en meter höga och är trinda och släta och omges nedtill av runda, något sträva bladslidor genom vilka både utlöpare och bladiga skott bryter fram. Bladen är ganska smala och har ett kort och tvärhugget snärp. Arten blommar i juni-juli. Vippan är oftast brett pyramidformig med nedersta vippgrenar som är tydligt längre än de mellersta. Grenarna är oftast släta och sitter flera tillsammans. Småaxen har ennerviga ytteragnar med släta kölar och krusiga hår vid basen. Arten är mycket variabel och har ett antal underarter i vårt land, vilka ibland behandlas som egna arter. Ängsgröe är egentligen ett apomiktiskt komplex av småarter som är mer eller mindre väl avgränsade. Huvudunderarten ängsgröe (ssp. pratensis) överensstämmer i stort med beskrivningen ovan. Nordgröe (ssp. alpigena (Fr.) Hiitonen) skiljer sig genom att ha enstaka strån med korta bågböjda utlöpare och ytteragnar med tre nerver. Smalgröe (ssp. angustifolia (L.) Gaudin) är ofta tätt tuvad och har korta utlöpare och en sammandragen vippa. Smågröe (ssp. irrigata (Lindm.) H. Lindb.) är lågvuxen med korta bredare blad och ofta påtagligt blådaggig. Silvergröe (ssp. subcaerulea (Sm.) Hiitonen) liknar föregående men har längre utlöpare och silverglänsande vippor med många vippgrenar.
Ängsgröe liknar kärrgröe (P. trivialis), men den senare har plattade, sträva nedre bladslidor, parallellsidig vippa, femnerviga ytteragnar och långt spetsigt snärp. Småvuxna exemplar kan också likna trampgröe (P. supina), men den senare har ensamma nedre vippgrenar.

Utbredning. Ängsgröe är mycket vanlig i hela landet. Den växer på alla slags marker, som ängar, gräsmattor, vägkanter, stigar, stränder och ruderatmarker. Första fynduppgift publicerades på 1600-talet (Nordstedt 1920).

Användning. Ängsgröe ingår som en viktig beståndsdel i de flesta gräsfröblandningar som säljs.

Etymologi. Artnamnet pratense kommer av latinets pratum (äng) och syftar på växtplatsen.

Referenser

"På våra bättre, mullrikare, naturliga ängar utgör denna art en betydlig del af gräsväxten. Både till bete och hö är Ängsgröet utmärkt tjenligt för häst och all slags boskap. Då man vill odla det, sår man det helst tillsamman med Ängssvingel o. a."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria II av C. F. Nyman (1868)