Lundgröe

Poa nemoralis L.

Lundrapp Lund-Rapgræs Lehtonurmikka Kjarrsveifgras Wood Meadow-grass Hain-Rispengras

Lundgröe Beskrivning. Lundgröe är ett flerårigt, tuvat gräs med kort jordstam. Stråna kan bli upp till åtta decimeter höga och är smala och släta med fem till sju ledstycken. De nya skotten utvecklas vid basen av tuvorna, utanför bladslidorna. Bladen är två till tre millimeter breda, platta och ofta snett uppåtriktade. Snärpet är mycket kort, knappt en millimeter. Arten blommar från juli till september. Vipporna är smala och ganska glesa, med något sträva vippgrenar. Småaxen är bleka eller mer eller mindre violettfärgade, med två till fyra blommor.
Lundgröe Lundgröe bildar ofta vidsträckta bestånd och kännetecknas av glesa vippor och smala, ofta snett uppåtriktade blad. Den kan i soliga och torra lägen bli grövre och strävare och liknar då den nordliga arten blågröe (P. glauca), som dock vanligen är tydligt blådaggig och har upptill sträva strån med tre ledstycken. Arten sengröe (P. palustris) har likartad skottbyggnad som lundgröe, men är till alla delar större och har långt snärp.

Bestånd av lundgröe Utbredning. Lundgröe är vanlig i hela landet, från Skåne till Torne Lappmark. Den växer på skuggiga platser, i lundar, ängsgranskogar och parker. Första fynduppgift publicerades av Linné år 1755 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet nemoralis kommer av grekiskans nemos (lund) och betyder 'växer i lundar'.

Familj: Poaceae
Släkte: Poa

Norden
Norra halvklotet
Bildgalleri

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser


"På skuggrika ställen i skogslundar, stora Trägårdar m. fl. s. finner man detta fina gräs. Det är nog smakeligt för Kreaturen, men förslår så ganska litet, för at wäcka hushållares upmärksamhet."

Ur Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ av A. J. Retzius (1806)

© Naturhistoriska riksmuseet 1998

http://linnaeus.nrm.se/flora/mono/poa/poanem.html
Senaste uppdatering: 8 juli 2008
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg