Vekgröe

Poa laxa Haenke

Vetenskapliga synonym: P. flexuosa Sm.
Svenska synonym: mjukgröe

Mjukrapp Bølget Rapgræs Lotsveifgras Wavy Meadow-grass

Beskrivning. Vekgröe är ett lågväxt, flerårigt gräs som växer i lösa tuvor och saknar utlöpare. Stråna är trinda och blir omkring två decimeter höga. Nya skott utvecklas innanför bladslidorna. Bladen är ljusgröna och en till två millimeter breda, ihopvikta och långsamt avsmalnande. Bladslidorna är tunna och vissnar bort tidigt, men de vissna bladen sitter inte kvar vid tuvans bas. Snärpet är ganska långt, tre till fem millimeter. Arten blommar i juli-augusti. Vipporna är ihopdragna och slaka med släta vippgrenar och få småax. Småaxen har två till tre blommor. Ytteragnarna är håriga på ryggsidan och vanligen gråvioletta med ett gulaktigt tvärband. I Sverige förekommer bara underarten flexuosa (Sm.) Hyl.
Vekgröe karaktäriseras av sina ihopdragna, slaka vippor med ganska få stora småax, samt de smala bladen och obeständiga bladslidorna. Den liknar mest fjällgröe (P. alpina), men den senare har breda gråaktigt gröna blad och kraftigt byggda, kvarsittande bladslidor och upprätta strån.

Utbredning. Vekgröe är ganska vanlig i Jämtland och Härjedalen, men förekommer sällsynt även från Åsele Lappmark till Pite Lappmark. Den växer på vindexponerade steniga och grusiga ställen i högfjällsområden. Första fynduppgift är från Åreskutan, Jämtland och publicerades 1818 (Nordstedt 1920). Arten hittades av C. J. Hartman under en resa år 1813 och några av hans exemplar finns bevarade i Naturhistoriska riksmuseets samlingar. Ett par av dem kan ses i artens bildgalleri.

Etymologi. Artnamnet laxa kommer av latinets laxus (slak, vek) och syftar på vippan.

Familj: Poaceae
Släkte: Poa

Norden
Norra halvklotet
Bildgalleri

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser

© Naturhistoriska riksmuseet 1999

http://linnaeus.nrm.se/flora/mono/poa/poa/poalax.html
Senaste uppdatering: 29 maj 2000
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg