Parkgröe

Poa chaixii Vill.

Vetenskapliga synonym: P. sudetica Haenke

Parkrapp Sudetisk Rapgræs Puistonurmikka Broad-leaved Meadow-grass Wald-Rispengras

Bestånd av parkgröe Beskrivning. Parkgröe är ett ganska storväxt, tätt tuvat, beståndsbildande gräs. Stråna är styva och blir nästan en meter höga, med drygt centimeterbreda, saftigt gröna blad och starkt plattade bladslidor. Snärpet är kort och tvärt avskuret. Tuvorna är det mest karaktäristiska för parkgröe, de blir flera decimeter breda och omges av tjocka lager av vissna fjolårsblad som rasslar när man kommer åt dem. Arten blommar i juni-juli. Vipporna är stora, omkring en decimeter långa, vanligen brett pyramidala med talrika ljusgröna småax på raka vippgrenar. Skärmfjällen är något oliklånga och ytteragnarna saknar en vit hårtofs vid basen.
Parkgröe, basala bladslidor Parkgröe är mycket lätt att känna igen på de stora, täta tuvorna med både färska och vissna blad, de breda och starkt plattade bladslidorna och de breda bladen. Den kan endast förväxlas med storgröe (P. remota), som har likartade blad och bladslidor. Den senare skiljs enklast genom ett löst tuvat, vekare växtsätt, längre snärp, glesare och slakare vippa och ytteragnar med en vit hårtofs vid basen.

Parkgröe, ung vippa

Utbredning. Parkgröe är ganska ovanlig, men förekommer alltid i stort antal där den påträffas. Arten härstammar från Mellaneuropa och har kommit till Sverige med importerat tyskt gräsfrö som användes under 1800-talet för att skapa engelska parker kring slott och herresäten. Parkgröe påträffas nästan uteslutande i stora bestånd i anslutning till parker och trädgårdar, men kan i deras närhet även dyka upp i tillsynes naturlig skogsmark. Flera andra arter Parkgröe, snärp följde med importerat gräsfrö på liknande sätt och kan därför påträffas tillsammans med parkgröe, till exempel vitfryle (Luzula luzuloides) och skuggsvingel (Festuca heterophylla). Första fynduppgift är från Snogeholm i Skåne och publicerades av N. H. Nilsson i artikeln Luzula albidas arträtt i vår flora, Botaniska Notiser 1882 (Hylander 1971).

Etymologi. Artnamnet chaixii hedrar den franske botanisten Dominique Chaix (1730-1799).

Familj: Poaceae
Släkte: Poa

Norden
Norra halvklotet
Bildgalleri

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser


"Den 29 sistl. Maj upptäckte jag nämligen vid ett besök å det i sydligaste Skåne belägna herresätet Snogeholm på en i dervarande park befintlig, med resliga björkar och unga barrträd bevuxen kulle ett rätt betydligt antal stora, kraftiga ex. af Luzula albida jemte en kolossal, bredbladig Poa-art, som sedermera befans vara en af den torra lokalen föranledd formförändring af P. sudetica Hænke...
...När jag några dagar senare blef i tillfälle att i sällskap med direktör F. ULRIKSEN på Alnarp, hvilken förr innehaft trädgårdsmästarebefattningen på Snogeholm, besöka stället, blef denna min förmodan till alla delar bestyrkt, enär han konstaterade, att just denna plats för flere år sedan af honom besåtts med ett genom fröhandelsfirman N. P. Jensen i Helsingborg troligen från Tyskland erhållet sortiment af "för skugga passande grässorter" - ett sådant som ofta och mången städes kommer till användning samt städse finns att tillgå i handeln."

Ur Luzula albidas arträtt i vår flora av N. Hjalmar Nilsson (Botaniska Notiser 1882)

© Naturhistoriska riksmuseet 1998

http://linnaeus.nrm.se/flora/mono/poa/poacha.html
Senaste uppdatering: 29 maj 2000
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg