Polargröe

Poa arctica R. Br.

Vetenskapliga synonym: P. cenisia auct., P. rigens auct.
Svenska synonym: tuvgröe (ssp. caespitans), tornegröe (ssp. microglumis)

Jervrapp Arktisk Rapgræs Lapinnurmikka

Beskrivning. Polargröe är ett lågväxt, flerårigt gräs med underjordiska utlöpare. Stråna växer enstaka eller i tuvor och är upp till tre decimeter höga, trinda och mycket tunna under vipporna. Nya skott bryter fram genom bladslidorna. Bladen är en till två millimeter breda, mörkgröna och ganska korta, snärpet är omkring två millimeter långt. Arten blommar i juli-augusti. Vipporna är tämligen glesa med fina grenar som är släta eller något sträva. Småaxen är två- till fyrblommiga, ofta mörkt rödvioletta med gulaktiga tvärband. Ytteragnarna är trubbiga, ganska breda och har otydliga nerver, främre delen är strävprickig och basen är försedd med långa raka silkeshår. Polargröe är apomiktisk eller delvis apomiktisk och därför en variabel art inom vilken tre underarter urskiljs i Sverige, huvudunderarten polargröe (ssp. arctica), tuvgröe (ssp. caespitans (Simmons) Nannf.) och tornegröe (ssp. microglumis Nannf.). Underarten tuvgröe (ssp. caespitans) skiljs från huvudunderarten genom att vara tuvad och grovt byggd med talrika grova blad och vippor som har utåtriktade eller hängande grenar, två vid nedersta noden. Den tredje underarten, tornegröe (ssp. microglumis), är inte tuvad utan har långa utlöpare, ganska tunna strån, smala blad samt vippor med mycket tunna utspärrade grenar, tre till fem vid nedersta noden.
Polargröe känns igen på korta strån som är tunna under vippan, samt att ytteragnarna har otydliga nerver och långa raka silkeshår vid basen. Den liknar ängsgröe (P. pratensis) men den senare har grövre och mer högväxta strån, samt tydligt nerviga ytteragnar med krusiga hår vid basen.

Utbredning. Polargröe är vanlig i högfjällsområden från Pite Lappmark till Torne Lappmark, ofta på kalkrik mark. Den växer både torrt och fuktigt, på fjällängar, flytjordsmark, i dryashedar och vid stränder. Första fynduppgift är från Lule Lappmark och publicerades 1812 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet arctica kommer av latinets arctos (Norden) och betyder nordlig.

Familj: Poaceae
Släkte: Poa

Norden
Norra halvklotet

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser

© Naturhistoriska riksmuseet 1999

http://linnaeus.nrm.se/flora/mono/poa/poa/poaarc.html
Senaste uppdatering: 29 maj 2000
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg