|
Beskrivning. Fjällgröe är ett
robust, tuvbildande gräs med upprätta strån som kan
bli upp till tre decimeter höga.
Bladslidorna är brungula, fasta i konsistensen och sitter
kvar under flera år så att de omger basen av plantan
som ett tjockt fodral. Innanför detta fodral av gamla bladslidor
skjuter de nya skotten upp och bidrar med tiden till att en tuva bildas.
Bladen är breda med en bred spets, de är ganska korta och
blågröna på ovansidan. Det översta stråbladet
är kort och sitter en bra bit nedanför vippan. Snärpet
är kort och tvärhugget. Arten blommar i juli-augusti.
Vipporna är stora och brett triangulära, med utspärrade
eller ofta något slaka vippgrenar och stora, brokiga småax.
I fjälltrakterna kan småaxen
vara axgroende (vivipara), vilket innebär att nya små plantor
växer ut från axen redan innan de hunnit falla till marken.
Fjällgröe är lätt att känna igen på sina
breda korta blad och de grova tjocka fodralen av gamla bladslidor som
omger basen av plantan. Arten kan bilda hybrider med
vekgröe (P. laxa)
och ängsgröe
(P. pratensis), båda hybriderna har vivipara småax.
Hybriderna brukar kallas jämtlandsgröe (P. x jemtlandica) respektive
härjedalsgröe (P. x herjedalica).
Utbredning. Fjällgröe är vanlig eller
ganska vanlig på friska, näringsrika ängsmarker,
fjällsluttningar, stränder, vägkanter och annan kulturmark
i norra Sverige. Arten förekommer även i södra Sverige,
oftast på kalkrik mark, men är ganska sällsynt, utom på
Öland och Gotland där den är allmän.
Första fynduppgift är från Lappland och
publicerades av Linné år 1745 (Nordstedt 1920).
Övrigt. Vivipara småax är en anpassning
till en kort växtsäsong och förekommer också
hos ett par andra gräsarter i fjällen,
nämligen
groddsvingel (Festuca vivipara)
och
fjälltåtel (Deschampsia alpina).
Även en underart av
ängsgröe (P. pratensis),
som förekommer i fjälltrakterna och som heter
nordgröe (ssp. alpigena), kan ha vivipara småax.
Arten knölgröe (P. bulbosa)
har också axgroende småax, men denna art har en lökformigt vidgad stråbas och
en sydlig utbredning.
Etymologi. Artnamnet alpina syftar på att den
växer i alpina miljöer.
|
Familj: Poaceae
Släkte: Poa
Norden
Norra halvklotet
Bildgalleri
I Riksmuseets samlingar
Innehållsförteckning
Referenser
|