Vass

Phragmites australis (Cav.) Steud.

Vetenskapliga synonym: P. communis Trin., Arundo phragmites L.
Svenska synonym: bladvass, rörvass

Takrøyr Tagrør Järviruoko Common Reed Schilf

Beskrivning. Vass är Nordens största gräs och får ofta flera meter höga strån från den grova krypande jordstammen. Bladen är breda, vassa och lite gråaktiga, de har ett typiskt 'bett' tvärsöver. Snärpet, som sitter där bladskivan möter strået, består av korta hår i stället för en hinna som hos de flesta andra gräs. Vassen blommar i augusti-september. Vippan är stor och yvig, den är först brunviolett men blir sedan silverglänsande.
Vass kan förväxlas med rörflen (Phalaris arundinacea) som är ett annat storväxt gräs med breda blad. Vippan hos rörflen är dock tätare och inte lika yvig som hos vass, bladen saknar 'bett' och arten har hinnlikt snärp.

Utbredning. Vass är vanlig i hela landet men förekommer mer sparsamt i fjälltrakterna. Vass växer vanligen i vatten, ända ner till 2,5 meters djup, men ofta även på fuktig jord. Den är en karaktärsväxt för näringsrika sjöar där den bildar stora täta bestånd.

Användning. Vass ansågs förr vara ett av våra nyttigaste vilda gräs men kunde också vara ett besvärligt ogräs på åkermark. Ung vass var ett utmärkt kreatursfoder. Stråna användes till vassmattor eller till taktäckning (jämför norska och danska namnen!). Vass kunde också efter rötning användes till grövre papper om man blandade massan med lump. Blomvippan användes till färgning och rotstocken kunde torkad och malen användas som nödbrödsämne.

Övrigt. Det rynkiga så kallade 'bettmärket' på bladskivan är märken som uppkommit då bladslidan tryckt och klämt bladet innan det vuxit ut. Uppkomsten av märket har givits många olika tolkningar i folktron. Enligt en sägen skall Gud och djävulen tävlat om vem som kunde skapa det längsta strået. Gud skapade vassen och djävulen skapade gräset rörflen (Phalaris arundinacea), men då djävulen upptäckte att Gud lyckats skapa ett mycket högre och större gräs än han själv försökte han bita sönder vassen, vilket sålunda skall ha orsakat 'bettmärkena'.

Etymologi. Artnamnet australis betyder sydlig. Det svenska namnet vass är känt sedan medeltiden bland annat från Östgötalagen (Fries 1904).

Referenser

"Hufwudsakeligaste nyttan gifwa rören. När de skäras om hösten, bör man icke låta binda, i synnerhet de som ämnas til taktäckning i stora knippen eller hårdt, at de krossas, ty deraf rutna de så mycket förr. Snart äro de torkade, så at man efter et par dagars torka gärna kan bruka dem. Rätta tiden at skära Rören är, när de fådt sin fulla wäxt; låter man dem stå längre, at de blifwa mera hårda, äro de swårare at binda; men tager man dem ock af för tidigt, blifwa de ej så waraktige. Deras bruk til taktäckning är tilräckeligen kändt, äfwen at de gifwa både wackrare, starkare och waraktigare Tak än Halm...
...På Goda Hopps udden skola de klufne nyttjas, at deraf binda Rullgardiner. I hushållen nyttjas piporne af mogne rör til at spola garn på, emedan de löpa lätt i Skottspolen. Med färska wipporne tagne kort förr än, eller just när blommorna wilja öpna sig, färgar man grönt både ylle och linne."

Ur Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ av A. J. Retzius (1806)