Hirs

Panicum miliaceum L.

Svenska synonym: vipphirs, äkta hirs

Hirse Almindelig Hirse Hirssi, Viljahirssi Common Millet Echte Hirse

Beskrivning. Hirs är ett grovt och storvuxet, ettårigt gräs som växer enstaka eller i glesa tuvor. Stråna kan bli nästan en meter höga och bladen upp till två centimeter breda med kraftig mittnerv. Bladslidorna är utspärrat långhåriga och snärpet är omvandlat till en rad av hår. Arten blommar i augusti-september. Vipporna är rikt greniga, till en början ganska täta men blir med tiden yviga. Småaxen sitter enstaka på långa vippgrenar och är drygt fyra millimeter långa, borstlösa, tvåblommiga med en välutvecklad blomma. Skärmfjällen är oliklånga och trubbiga. Ytteragnarna är rundryggade och hårda, de innesluter såväl inneragnen som den glänsande vita eller rödbruna frukten.
Hirs känns igen på de greniga och till slut yviga vipporna och de utspärrat håriga bladslidorna. Den liknar buketthirs (P. capillare), men den senare har mindre småax som bara är drygt två millimeter långa.

Utbredning. Hirs påträffas tillfälligt i hamnar och på avfallsplatser, ruderatmarker och vid fågelbord i parker och trädgårdar. Första fynduppgift är från Gävle, Gästrikland och publicerades 1848 (Hylander 1971). Enligt Nordstedt (1920) är arten känd redan under 1600-talet och Hoffberg uppger i Anwisning til Wäxt-Rikets kännedom, som publicerades år 1792, att hirs "upodlas i Swänska Trädgårdar eller på Åkrar".

Användning. Hirs är ett mycket gammalt sädesslag som anses härstamma från Ostasien. Det används i matlagning, till exempel till hirsgröt, men framförallt som kreatursfoder och fågelfrö.

Etymologi. Artnamnet miliaceum kommer av det fornlatinska ordet milium som betyder hirs. Det svenska namnet hirs används ibland som ett samlingsnamn för olika arter i flera släkten, till exempel kavelhirsar (Setaria) och hönshirsar (Echinochloa).

Referenser