Stagg

Nardus stricta L.

Svenska synonym: borstgräs

Finnskjegg Katteskæg Jäkki Finnungur Mat-grass Borstgras

Beskrivning. Stagg är ett lågväxt, starkt tuvat gräs med korta och styva strån som kan bli upp till tre decimeter höga. Bladen är trådsmala, grågröna, och sitter blandade med vissna fjolårsblad. Bladslidorna är gulvita och snärpet är kort och trubbigt, omkring en millimeter långt. Arten blommar i juni-juli. Axen är mycket smala med ensidigt vända småax. Småaxen sitter vid blomningen något insänkta i strået men med tiden blir de utspärrade, de är violetta, borstlösa och har violetta ståndarknappar och stift med endast ett märke.
Stagg är ett mycket karaktäristiskt gräs som lätt känns igen på det smala, violetta axet med ensidigt vända småax som vid mognaden är kamlikt utstående. Arten liknar fårsvingel (Festuca ovina), men den senare har borstförsedda småax i en kort grenig vippa.

Utbredning. Stagg är vanlig i nästan hela landet, från Skåne till Torne Lappmark. Den växer på fuktig mager mark och kan ofta vara beståndsbildande. I betesmarker ratas staggtuvorna ofta av boskapen. Första fynduppgift är från Varberg i Halland och publicerades år 1662 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet stricta kommer av latinets strictus (rak, styv) och syftar på axet. Det svenska namnet stagg omtalas redan av Linné (1755) som ett lokalt namn från Tjust i Småland.

Referenser

"Borstgräset är ett i flera hänseenden egendomligt gräs, till sin blombildning (inga skärmskal, 1 märke) så olikt alla våra andra gräs, att det med skäl får bilda en särskild flock. Helt naturligt kommer det derföre sist i gräsens ordning. För landtmannen är det mest bekant såsom förtretligt derigenom att det slöar lian på samma gång det liksom gäckar dess hugg. Det ökar sig mycket och de torra stråen stå ofta qvar hela året."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria II av C. F. Nyman (1868)