Blåtåtel

Molinia caerulea (L.) Moench

Blåtopp Blåtop Siniheinä Purple Moor-grass Pfeifengras

Beskrivning. Blåtåtel är ett medelstort eller ofta högväxt gräs som växer i täta tuvor. Stråna kan bli drygt en meter höga och har ett mycket långt övre ledstycke och en ledknut nedtill. Bladen är smala, slaka och långt tillspetsade, de är blågröna med vit mittnerv. Snärpet är omvandlat till hår. Arten blommar i juli-augusti. Vipporna är smala och ihopdragna med upprätta vippgrenar. Småaxen sitter i små gyttringar på vippgrenarna, de har flera blommor med mörkt blålila skärmfjäll och agnar. Skärmfjällen är rundryggade och kortare än ytteragnarna, vilka liksom inneragnarna är hinnkantade. Ståndarknapparna och märkesflikarna är också mörkt blålila.
Det tuvade växtsättet och den smala, liksom avbrutna, mörkt blålila vippan är karaktäristisk för arten, som knappast kan förväxlas med andra gräs.

Utbredning. Blåtåtel förekommer i hela landet, från Skåne till Torne Lappmark. Den är vanlig på fuktig näringsfattig mark, i fuktiga skogar, fukthedar, stränder, ibland i massbestånd. Första fynduppgift är från Lappland och publicerades 1732 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet caerulea är latinets ord för mörkblå och syftar på småaxens färg.

Referenser