|
Beskrivning. Bergslok är ett flerårigt
gräs med slaka långspetsade blad. Stråna kan bli upp till
sex decimeter höga. Bladslidorna är trinda,
sträva och saknar udd vid bladslidans mynning. Snärpet
är mycket kort, knappt en halv millimeter långt. Arten blommar från maj till juli.
Vippan är smal och ensidig, med ett antal stora rundade småax
på korta vippgrenar. De tvåblommiga småaxen hänger
som berlocker från det böjda strået.
Skärmfjällen är breda, rödbruna, med rund trubbig spets,
och något kortare än småaxet. Ytteragnarna
är kala och har sju till nio nerver.
Bergslok saknar förväxlingsarter i den svenska floran, men
på Åland och i södra Finland finns tuvslok
(M. picta) som skulle kunna påträffas även
i vårt land. Denna skiljs från bergslok genom att den
växer i tuvor och har långt spetsigt snärp och
grönaktiga skärmfjäll. De två andra svenska
arterna, lundslok (M. uniflora) och
grusslok (M. ciliata),
skiljs genom långa vippgrenar och enblommiga småax, respektive
ytteragnar med långa silkesvita hår i kanten.
Utbredning. Bergslok är vanlig i hela landet,
den växer i löv- och barrskogar, även ganska magert, samt i
skogsbryn, hagar och vid berg.
Första fynduppgift är från Uppland och
publicerades av Celsius år 1732, men eventuellt finns uppgifter
redan från 1600-talet (Nordstedt 1920).
Etymologi. Artnamnet nutans kommer av
latinets nutare (luta) och betyder lutande, vilket
syftar på den lutande vippan och de hängande småaxen.
|
Familj: Poaceae
Släkte: Melica
Norden
Norra halvklotet
Bildgalleri
I Riksmuseets samlingar
Innehållsförteckning
Referenser
"Stråt är i toppen lutande och vid detsamma äro genom
mycket smala skaft fästade enstaka sittande blommor, så att
alla blommorna äro hängande nedanom stråt."
Ur Flora Lapponica av Carl von Linné (1737), i svensk översättning av T. M. Fries (1905)
|