Bergslok

Melica nutans L.

Svenska synonym: bergsslok, slokgräs

Hengjeaks Nikkende Flitteraks Nuokkuhelmikkä Mountain Melick Nickendes Perlgras

Beskrivning. Bergslok är ett flerårigt gräs med slaka långspetsade blad. Stråna kan bli upp till sex decimeter höga. Bladslidorna är trinda, sträva och saknar udd vid bladslidans mynning. Snärpet är mycket kort, knappt en halv millimeter långt. Arten blommar från maj till juli. Vippan är smal och ensidig, med ett antal stora rundade småax på korta vippgrenar. De tvåblommiga småaxen hänger som berlocker från det böjda strået. Skärmfjällen är breda, rödbruna, med rund trubbig spets, och något kortare än småaxet. Ytteragnarna är kala och har sju till nio nerver.
Bergslok saknar förväxlingsarter i den svenska floran, men på Åland och i södra Finland finns tuvslok (M. picta) som skulle kunna påträffas även i vårt land. Denna skiljs från bergslok genom att den växer i tuvor och har långt spetsigt snärp och grönaktiga skärmfjäll. De två andra svenska arterna, lundslok (M. uniflora) och grusslok (M. ciliata), skiljs genom långa vippgrenar och enblommiga småax, respektive ytteragnar med långa silkesvita hår i kanten.

Utbredning. Bergslok är vanlig i hela landet, den växer i löv- och barrskogar, även ganska magert, samt i skogsbryn, hagar och vid berg. Första fynduppgift är från Uppland och publicerades av Celsius år 1732, men eventuellt finns uppgifter redan från 1600-talet (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet nutans kommer av latinets nutare (luta) och betyder lutande, vilket syftar på den lutande vippan och de hängande småaxen.

Referenser

"Stråt är i toppen lutande och vid detsamma äro genom mycket smala skaft fästade enstaka sittande blommor, så att alla blommorna äro hängande nedanom stråt."

Ur Flora Lapponica av Carl von Linné (1737), i svensk översättning av T. M. Fries (1905)